söndag 6 oktober 2013

Did you give the world some love today, babe?

Det kanske inte är varje dag man ger världen så mycket kärlek, men jag kan inte riktigt förstå hur man kan orka lägga energi på att hata. Och särskilt inte att hata människor man inte känner. Hur ids man ens?!
Det är några saker som har hänt den här veckan som har ruskat om mig, och där jag känner att man kanske faktiskt måste välja att ge världen lite kärlek varje dag.
Den första saken är att Ryssland har ställt in alla adoptioner till Sverige för att man inte har ett avtal om att ryska barn inte skall hamna hos homosexuella föräldrar. Det har fått till följd att tretton barnhemsbarn, som redan har träffat sina tilltänkta föräldrar får stanna på barnhemmen i Ryssland. Det är så hjärtskärande att jag finner inga ord. För alla oss som läste Rasmus på luffen när vi var små, tror jag att bilden av barnhemsbarn som väntar och hoppas på en riktig familj att få komma till är tydlig. Den är det för mig i alla fall. Det här är inga små barn, de är tillräckligt stora för att förstå vad som händer, men jag tror inte att de kan förstå varför de inte får komma hem till de föräldrar som de har fått träffa. Jag skulle vilja formulera det här på något fint och klokt sätt, men det går faktiskt inte. Det är bara så för jävligt.
Hur kan man bara bestämma sig för att viss kärlek är sämre och inte lika mycket värd som annan kärlek. Och hur väljer man det? Borde inte att kärlek där man faktiskt är snälla mot varandra och har det bra ihop vara lika mycket värd? De förhållanden man ska motarbeta är väl de där folk inte mår bra, där det kanske förekommer psykisk eller psykisk misshandel. Om det lades ner lika mycket energi på att motarbeta det som det läggs på att motarbeta samkönade förhållanden välden över då tror jag att vi skulle komma ganska långt.

En annan sak som har hänt den här veckan är den stora båtkatastrofen i Italien där hundratals flyktingar drunknade i Medelhavet. Femhundra flyktingar hade tryckt ihop sig på en båt, antagligen efter att ha gett människosmugglare massa pengar, och båten fattar eld ute på havet. Vilken desperation var det som fick dem att fly? Vad hade de råkat ut för för att ge sig ut på en så riskfylld resa? Och så finns det människor som tycker att vi inte ska ta emot flyktingar. Vi, som är ett av världens rikaste länder, där alla barn får gå i skola och där dessa barn får lagad mat i skolan varje dag, vi ska inte ta emot dessa flyktingar som flyr för sina liv i total desperation. Klart att de har hört talas om att flyktingfartyg förliser på Medelhavet, för det är verkligen inte första gången det händer och ändå  gör de det. De har inget annat val. Dem ska vi inte ta emot?


Den sista saken jag vill ta upp är att jag läste den här artikeln. Jag läste den när jag satt på jobbet. Det skulle jag inte ha gjort.
De våldtagnas lidande får inte vara förgäves
Och så finns det människor som tycker att Sverige inte ska ge bistånd till andra länder. För att vi har våra egna problem att ta hand om.
Naturligtvis finns det problem i Sverige också. Men nivån av lidande är kopiöst olika. Och varför ska vi göra skillnad på människor? Om vi på något vis kan hjälpa människor som lider så spelar det väl ingen roll om de bor i Sverige, Kongo eller Afghanistan? Det viktiga måste väl vara att vi väljer kärleken till medmänniskorna? Och inte bara de medmänniskor som liknar oss själva utan alla människor. För om vi nu tycker att alla människor är lika mycket värda, och de flesta av oss tycker ju det på en direkt fråga, så får ju det konsekvenser. Det betyder att vi har lika mycket ansvar för en våldtagen kvinna i Kongo som för båtflyktingar och ryska barnhemsbarn.

Vi måste ge bistånd som går till kvinnors utbildning. Vi måste ordna lagliga vägar in i Europa så att flyktingar inte är hänvisade till människosmugglare. Och vi måste se att HBT-rättigheter är mänskliga rättigheter, även i Ryssland.
Vi måste välja kärleken. Varje dag.
Nu blev jag lite så där högtravande och präktig som jag kan störa mig på att andra är ibland. Jag ber om ursäkt för det. Ha överseende. Men det är faktiskt viktigt.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar