söndag 27 oktober 2013

Vad är en svensk?

Jag är svensk. Jag är född i Sverige, av svenska föräldrar. Jag har levt nästan hela mitt liv i Sverige. Jag ser ut som en svensk. Ingen skulle någonsin ta mig för något annat än..... en svensk.
Men jag har en sak att bekänna. Det finns en grej som jag aldrig har gjort, som tydligen är helt avgörande för om man är svensk eller inte.
Jag har aldrig firat en skolavslutning i kyrkan. Gaaaaaahhhh! Ni måste ju vara totalt chockade. Hur kan jag aldrig ha gjort detta, det svenskaste av svenska? Vi firade skolavlutningen på skolgården om det var fint väder och i gymnastiksalen om det regnade. (men det gjorde det aldrig på den tiden.) Det finns säkert massvis med människor som aldrig har firat en skolavslutning i kyrkan, så jag förstår inte varför det är så fruktansvärt viktigt. Det är inte det som avgör om man är svensk eller inte.
Och vi som inte firade skolavlutningarna i kyrkan, hur gick det för oss? Det blev folk av oss ändå.

En annan sak som verkar vara väldigt viktig för en del, är rätten att säga negerboll. Varför är det så viktigt?
Det är om att folk blir berövade hela sin barndom eller någonting om de inte får kalla det lilla bakverket (är det ens ett bakverk? Det är ju som en smet som man gör bollar av) för negerboll.
"Men det hette så när jag var liten, och det var ingenting negativt med det!"
Ja, men när du var liten var det tillåtet med barnaga och våldtäkt inom äktenskapet var inte ens ett brott. Det är inte en tid vi vill ha tillbaka.
Och så länge jag kan minnas, skulle gissa att det rör sig om 30 år ungefär, så har de alternativa namnen Chokladboll eller kokosboll fungerat utmärkt. Ingen missförstår en om man säger det. Det är säkert. Prova! Du kommer inte få en dammsugare på caféet om du ber om en kokosboll.
Jag vet, av förklarliga skäl, inte hur kränkande det är om någon säger neger, och det vet inte de som slåss för rätten att säga negerboll heller. Hur kan vi då säga att det inte är kränkande? Det är som att säga till någon som blir mobbad att "de skojar ju bara". Eller till en liten flicka som blir slagen av en pojke att "han är ju kär i dig".
Som liberal tänker jag att min frihet sträcker sig tills den inkräktar på någon annans frihet. Om det gör att det känns bättre för någon annan, är det då en jätteuppoffring för mig att säga chokladboll? Nä, jag tror att jag kan hantera det.

2 kommentarer: