Fler män där barnen är, fler kvinnor där makten finns....

Insåg idag att jag har skrivit två texter om delad föräldraförsäkring på sista tiden, men ingenting här... Så konstigt! Den första texten var till mitt anförande på Folkpartiet Västernorrlands minilandsmöte, alltså där vi går igenom motionerna inför landsmötet för att veta hur vi ska ställa oss i olika frågor. Den andra texten var till en motion i kommunfullmäktige. Så här kommer en sammanfattning av dessa två texter. Det är alltså två texter som har blivit en och därför blir texten kanske lite märklig. Men ha överseende med det.

Sverige har världens generösaste föräldraförsäkring, på gott och ont. På gott - att föräldrar har möjlighet att vara hemma med sina barn, att det går att kombinera familjeliv och yrkesliv för både män och kvinnor och naturligtvis att barnen får knyta an till sina föräldrar.

Nackdelen med den långa föräldraförsäkringen är att kvinnor, i den ålder då arbetsliv och karriär ofta tar fart, kan vara hemma med barn i flera år, och bara gästspela på arbetsplatsen.

Under 2012 tog kvinnor ut 76,3 procent av föräldradragarna och män 23,7 procent. Den som har tagit ut flest föräldradagar fortsätter även i större utsträckning att VABa och arbeta deltid.

Den stora skillnaden i mäns och kvinnors livsinkomst grundläggs under småbarnsåren. Även jag, som inte har några barn, drabbas av lägre lön och sämre möjligheter i arbetslivet. Detta kallas för statisk diskriminering. 

Folkpartiet Liberalerna anser att ett jämnare uttag av föräldradagarna gynnar kvinnors möjlighet till makt och inflytande i samhället och även deras ekonomiska frihet

Även män förlorar på det ojämna uttaget av föräldradagar. Det mest uppenbara är så klart att de förlorar i kontakten med sina barn, något som kan vara svårt att ta igen senare. Men en annan nackdel som män har av det låga uttaget är att de i vårdnadstvister oftare förlorar vårdnaden om barnen.

Inom många partier pågår debatten om att lagstifta om fler dagar vikta åt den ena föräldern. En tvådelning, en tredelad föräldraförsäkring, en till ”pappamånad”... förslagen är många.

Det vore så klart önskvärt att kunna undvika en lagstiftning om detta, men jag tror att lagstiftning är en tidsfråga om inte utvecklingen mot ett mer jämnt uttag av föräldradragarna ökar drastiskt.

En oväntad bieffekt man fick på Island när man införde tredelad föräldraförsäkring var att våld i nära relationer minskade. Det finns bara fördelar med jämnare uttag av föräldradagar.

Om vi öronmärker en tredje månad för respektive förälder, och den ena föräldern väljer att inte ta ut en enda dag av föräldraförsäkringen, så vore Sverige fortfarande världsunikt med 15 månader. Det finns faktiskt ingen naturlag som säger att 18 månader är rätt längd på hur länge man ska kunna vara hemma när barnen är små. Som sagt, vi är det enda landet i världen som har det så, och det blir ju folk av människor i andra länder också. 

Och vet ni vad jag blir beklämd när jag hör?

Ska man tvinga papporna att vara hemma? 

För tusan! De har ju skaffat barnen. De borde väl rimligen vilja vara hemma med dem. 

Förut tyckte jag att om man skaffar barn med någon som inte vill vara hemma får man banne mig skylla sig själv, men jag har fått en lite mer nyanserad syn på det.