Ibland känns det som att tiden står stilla.

Förra helgen på riksmötet hade jag en lite surrealistisk upplevelse av att tiden hade stannat. Ola och jag var på ett seminarium om EU. Det hölls av Oscar, som pratade om Ja till Europa. Inget surrealistiskt i sig, men... Jag insåg att för 20 år sedan åkte jag och samma Oscar runt i Jämtland och pratade på gymnasier och högstadieskolor. Om vad? Ja till Europa!
Sverige gick med i EU 1 januari 1995, men den svenska debatten har inte kommit längre. Det är fortfarande Ja eller Nej om gäller. Jag har ett litet meddelande till Nej-sidan.... Det tåget har gått.

Eftersom vi nu är med, och har varit det i snart 20 år borde väl debatten snarare handla om Vad ska vi ha EU till? eller Hur ska vi göra EU bättre?

Och sen kan man ju fråga sig, de som fortfarande har någon sorts idé att vi inte skall vara med, vad är alternativet? 75 % av Sveriges export går till EU:s inre marknad. Skulle vi ha lika lätt att exportera om vi inte vore med? Jag tror inte det.

Det är är så klart en fånig sak i sammanhanget, men Ola och jag var på charter till Cap Verde. Vi insåg till vår förfäran att vi var i Afrika, och inte i ett EU-land, och fick därför bara köpa med oss en liter sprit var hem. Utan EU, inget turande.... Tänk på det!

Men på allvar, nu. 75% av Sveriges export går till EU:s inre marknad. För att få en hundralapp till skola, vård och omsorg krävs att någon tjänar tre hundralappar någon annanstans än i skola, vård och omsorg. Om vi inte vore med i EU skulle svenska företag ha svårare att exportera sina varor. Svensk välfärd är beroende av EU. På ett väldigt konkret sätt.

Sen har vi ju det där med freden. För oss i Sverige är tanken på krig och ockupation lite abstrakt, men det finns länder i vår absoluta närhet där krig och förtryck är högst verkligt och påtagligt. Vad har de länderna, som Estland Polen, gjort så fort de har blivit fria från förtrycket? Jo, de har skyndat sig som bara attan att få komma med i EU, för de har sett EU som en garant mot förtryck och för att få utvecklas och blomstra till trygga demokratier. (Ja, jag vet att det finns länder i EU som är sådär... Orka gärna påpeka det.)

Världen har precis gått igenom den djupaste ekonomiska krisen sedan 30-talet. På grund av den krisen som var då bröt andra världskriget ut. Då dog 55-60 miljoner människor. Under den här krisen har det varit fred. Det är bättre med byråkrater än soldater, som Marit Paulsen säger.

Och som vi sa då, för 20 år sedan i de jämtländska skogarna: Det är roligare att säga JA!