söndag 13 juli 2014

Jag kommer ut som queer

Nu har det gått en vecka sedan Pridefestivalen i Sundsvall, och jag har sorterat alla intryck lite. Först var jag bara uppfylld av kärlek och glädje, men nu börjar jag kunna se på det lite mer utifrån.

Pridefestivalen handlar om att uppmärksamma situationen för HBTQ-personer, och att fira att all kärlek är lika bra. Under paraden som slingrade genom Sundsvalls gator blev jag väldigt rörd och greps av att vara en del av något mycket större. Vi gick inte i parad bara för HBTQ-personer i Sverige, utan även för dem i Ryssland, Uganda och andra länder där förföljelse av HBTQ-personer sanktioneras av staten.

Precis idag, när jag började på att skriva det här inlägget dök den här bilden upp i mitt facebookflöde. En händelse som ser ut som en tanke...


Okej, det där med att vara queer, då. Queer kan vara vad som helst som bryter mot heteronormen, och var och en kan bestämma om den är queer eller ej. Så jag frågade Morgan, som utbildar i HBTQ-frågor, om jag kan kalla mig queer då jag är kvinna som väljer att inte skaffa barn. Ja, sa han, om du vill det så kan du det.
Så jag berättade det för en nyfunnen bekant medan jag målade hans naglar i regnbågsfärger.
- Vill du gärna vara queer? sa han.
- Ja, sa jag, jag vill nog det.
- Det är ju mycket roligare.
- Och jag hatar heteronormen.
För det gör jag verkligen! Den nya bekantingen och jag pratade könsroller med en annan ny bekant. Hon berättade att hennes mamma och pappa gjorde ungefär lika mycket hemma, men att hennes mamma var frustrerad över att pappan gjorde alla sysslor utomhus, och träffade därmed grannarna och annat folk att surra med. Mamman gjorde allting inne, och blev därför väldigt ensam. Heteronormen stängde i just det här fallet in en social kvinna, så att hon inte får träffa folk. För den här arbetsfördelningen kom sig naturligt för dem.
I Frankrike sänkte man normalarbetstiden från 40 timmar i veckan till 35. Vad hände då? Jo kvinnor fick göra mer obetalt hemarbete, män fick mer fritid.

Det här är så klart bara några exempel på den där himla heteronormen, det finns otaliga andra. Och alla förlorar på det. Kvinnor, män, homo, hetero, allas liv blir mindre av den där normen som pressar in oss allihop i former som skaver. För vissa mer, för andra mindre.

Så därför kommer jag ut som queer idag. Jag hatar heteronormen, och hoppas på att den en dag inte ska ha så stor betydelse i våra liv. För oss allihop.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar