onsdag 20 augusti 2014

Idag gick det in

Ja, jag har läst om kriget i i Syrien. Och om Islamiska Staten. Och om Gaza. Jag har läst om det och hört om det på radion och sett på tv. Men det har inte gått in. På ett intellektuellt plan har jag vetat vad som pågår, men det har hamnat i något lager i hjärnan som inte har kontakt med hjärtat.
Så idag skulle vi ha telefonkonferens med Erik Ullenhag. De där telefonkonferenserna är ganska konstiga tillställningar, 400 personer deltar och någon minister eller annan höjdare har ett budskap som de vill nå ut med.
Jag brukar delta för att det är mitt jobb, och för att alltid får jag med mig något. Idag satt jag i bilen på väg hem och lyssnade på konferensen.

Men idag.... Herre Gud! Jag fick nästan köra in till vägrenen och grina. Helt plötsligt så landade allt som pågår i Mellanöstern i hjärtat. Jag har läst exakt det Erik Ullenhag sa förut, att kyrkklockorna i Mosul har ringt i 1700 år, men nu ringer de inte längre för kyrkan är riven. Jag har vetat om det, men det har fastnat i huvudet. Nu brakade det rakt in i hjärtat. Folk dödas för att de tillhör fel religion. Folk dödas för att de dödas. Män, kvinnor och barn dör.

Och i Sverige funderar vi på om vi har råd att ta emot flyktingar. Jag pratade med en politikerkompis i en annan kommun där de ökade kostnaderna på grund av flyktingmottagandet kommer leda till att de inte kan bygga en ny handbollshall. En ny handbollshall!! Alltså på riktigt! Folk dör, på riktigt. Det är inte bara på tv, det är på riktigt. Och politiker i Sverige ser flyktingmottagandet som ett problem för att de inte kan bygga sin handbollshall.

Om vi på riktigt tycker att alla människor är lika mycket värda, då får vi nog vackert vänta med handbollshallen. För världen står i lågor. Vad ska vi göra med de människor som lyckas ta sig till Sverige? Ska vi skicka tillbaka dem till Mosul?

Och jag tänkte, som jag alltid gör när det är tal om stora flyktingströmmar, på mina vänner som kom hit förra gången vi hade lika stora flyktingströmmar på 90-talet. Jag tänkte på hur mycket de berikar mitt och Olas liv. På hur de berikar Sollefteå. På hur deras begåvade barn kommer att berika Sverige när de är klara med sina utbildningar. På all svamp jag hoppas att vi ska plocka tillsammans i höst. Om inte sommaren har varit för torr så det inte blir någon svamp.

Mitt hjärta har varit för torrt. Det är det inte längre.

3 kommentarer:

  1. Du är ju helt fantastisk Eva! Mina ögon och mitt hjärta är inte heller torra längre ❤️

    SvaraRadera
  2. Känslosamt, klokt och bra skrivet

    SvaraRadera