tisdag 11 mars 2014

Clap along if you feel like a room without a roof

Jag är ju alltid glad och stolt över mitt parti, men ibland är jag extra glad, och nu är ett sånt tillfälle. Dels var vi på riksmöte i helgen som var, och då är man alltid glad och uppspelt om än väldigt väldigt trött. Men det är mer en generell glädje.
Det finns också en väldigt specifik glädje.
På riksmötet är det alltid en massa utställare och olika sidoorganisationer har bokbord och sånt. Och nu, detta: HBT-liberaler och Kristna Liberaler delade bokbord. Bara i Folkpartiet! Som den religiösa försvarare av gay rights jag är, blev jag så rörd att jag nästan grinade. Eller.... kanske inte nästan. Jag grinade. Det var så himla fint, och jag tror verkligen att det inte kan hända någon annanstans än i det fina, fria, modiga parti som är Folkpartiet Liberalerna. När man vet hur det är runt omkring i världen då religiösa och nazister slår sina läskiga påsar ihop för att gå i första ledet för HBT-förtrycket, då blir det för mig som en protest. En protest som säger att det finns kristna människor som faktiskt sätter kärleken först istället för att att bara följa reglerna.
Det var den första grejen.
Den andra grejen är att vi har ett så bra ungdomsförbund. När Ung Vänster vill ta patent på antirasism och nekar LUFs medlemmar att tala på manifestationer mot rasism går LUF en annan väg. Kärlekens väg.
Från tidningen Metro:
De nazistiska symboler som eleverna i skolorna Vasa real och Cybergymnasiet möttes av på måndagsmorgonen har nu bemötts – med kärlek. På kvällen sattes det i stället upp pappershjärtan med kärleksbudskap, rapporterar SVT.
Liberala ungdomsförbundet ligger bakom manifestationen.
– När vi hörde om det som hade hänt här så kände vi att vi ville skicka ett stöttande och positivt kärleksbudskap till eleverna. Nazisterna kanske är högljudda, men vi är tusentals fler, säger Linda Nordlund, ordförande i Luf, till SVT.
”Kärleken övervinner alltid hatet”, ”det finns ingen plats för nazister på våra skolor” och ”mångfald är större än enfald”, var några av texterna som klistrats upp, enligt SVT.
I januari klottrades det nazistsymboler på ett flertal religiösa byggnader. Även dessa möttes med kärlek efteråt då någon utförde en "blomsterattack" genom att smycka platserna med blommor.



tisdag 25 februari 2014

Lite hederlighet i debatten....

Egentligen tänkte jag skriva en hyllningssång till RUT idag, men kände att det är något annat som pockar på.

Det här med hederlighet i debatten. Jag har skrivit om ordet högerextrem en gång förut, men det är så länge sen så ingen minns det, knappt jag själv. Men. Det där lilla ordet, jag hatar det! Det gör nämligen att folk kopplar samman det som jag, som socialliberal och därmed kanske betraktad som höger tycker, med det som högerextrema tycker. Det är orättvist, dumt och helt enkelt fel. Det där lilla ordet gör att vänstern tycker att de kan lägga belag på alla frågor som har med mänskliga rättigheter, kvinnokamp, rättvisa för HBTQ-personer och så vidare.
Senast idag fick jag det bekräftat igen, att folk som står till vänster tycker att de är de som står för normbrytande, feminism och lika rättigheter.
Sluta kladda ner mig med åsikter jag inte har! Och det jag tycker är värst i det här är att jag skulle aldrig få för mig att smeta ner en vänstermänniska med Sovjetunionen eller Nordkorea, för jag förstår att de inte tycker att dessa regimer är något att eftersträva. Men många vänstermänniskor drar sig inte för att dra direkta paralleller mellan till exempel nuvarande regering och Sd. Detta trots att regeringen gick ihop med Mp om migrationspolitiken just för att Sd inte skulle få inflytande i de frågorna.

Ibland tänker jag så här, att alla dessa personer som tror att bara för att man tror på marknadsekonomi äter man barn till frukost och petar tänderna med deras benknotor, de måste väl känna någon som är liberal/ konservativ/vad vi nu skall kalla det? De vet väl att det inte är så? Eller är det lite som en del rasister, som säger att de har en kompis som inte är född i Sverige, att just min högermänniska är bra. Men alla andra....
Jag tycker att det är fördomar, lika dåliga som några andra fördomar.

Och det kan fortsätta på grund av det där lilla ordet, högerextrem. Fast det borde ju fungera tvärt om egentligen. Om högerextrem skulle vara väldigt mycket höger, alltså som jag, fast mer, så skulle det innebära att högerextrema tyckte att HBTQ-personer skulle ha samma möjligheter att leva sina liv som de vill, att rasism förpassades till historiens soprum, att kvinnor fick leva sina liv precis som de vill med eller utan barn.

Högerextremism är som Golgatha the shit monster i Dogma, och smutsar ner allting i sin väg. Jag vill inte bli nedsmutsad.


tisdag 18 februari 2014

Mitt anthem idag, Hate to say I told you so....

I morse kollade jag som vanligt Facebook på mobilen innan jag klev upp. Så gör jag varje dag. Det kanske är sjukt... I dag så var en av de första saker jag såg att en kompis som inte bor i Sollefteå hade lagt upp en länk till en artikel på Aftonbladets hemsida att elever på gymnasiet i Sollefteå hade fått som uppgift på engelskan att debattera om homosexuella ska få adoptera barn eller ej. En klok tjej på skolan, elev alltså, gymnasieålder alltså, hade sagt ifrån att hon tyckte inte att det var en bra uppgift. Så uppgiften stoppades.
Så startade min dag. Härligt! Inte nämnvärt.... Sen klev jag upp och åt gröt.
Väl på jobbet läste jag Allehanda, som hade gjort en stor nyhet av detta och även skrivit om det på ledarplats. Bra jobbat, Katarina och Susanne på Allehanda.
Att jag skriver om det här beror så klart på att jag faktiskt inte vet vilka som läser bloggen eftersom ni inte ger er till känna. Alla kanske redan vet om vad som komma skall. Men om inte:
Förra hösten lämnade jag in en motion till kommunfullmäktige om att Sollefteå kommun behöver en HBT-plan. I motionen ingick också att alla politiker och chefer i kommunen skulle få HBT-utbildning så att kunskaperna kommer ut i hela kommunens verksamhet. Det blev avslag på HBT-plan, men bifall på utbildning. Hittills har KUF-nämnden och Barn- och Skolnämnden fått en halvdagsutbildning. Bara. Av alla politiker. Och chefer.
Det är nu jag ska dissa individer. Åsa Sjödén, barn- och skolnämndens ordförande var inte med på utbildningen. Hon prioriterade något annat. Hmmmm... Det skulle hon kanske inte ha gjort, kan man se nu.
Elisabet Lassen, kommunalråd, sa i radio att vi behöver ingen HBT-plan i kommunen. Vi vill jobba bredare med de här frågorna. HAR NI GJORT DET DÅ, ELISABET? Jag har inte sett något av det i alla fall. Och nu har det ju visat sig att det borde ha gjorts.
Jag tycker att det som hänt på gymnasieskolan visar med all önskvärd tydlighet att en HBT-plan hade behövts, och att kunskapen om HBT-personers situation behöver belysas så att till exempel lärare inte gör sånna här dumma misstag. För jag tror att det är det det är frågan om. Okunskap, och klantighet. Inte illvilja och elakhet. Men hur ska man kunna veta något om något om man inte får veta det?

Ibland, i mina mörka, elaka stunder brukar jag tänka om sossarna i Sollefteå: Tror ni att Mona Sahlin är stolt över er? Det tror inte jag.


lördag 15 februari 2014

Ett nytt kristet parti... Varför?!

Ja, jag har varit en dålig bloggare, men ibland kommer livet emellan.
Men om man inte bloggar på ett tag hinner man samla på sig intryck och funderingar.
Till exempel denna dumhet att det har bildats ett nytt "kristet" parti, Kristna Värdepartiet. Det verkligen brinner i mitt huvud när jag hör talas om detta.
Om man nu är en kristen människa, och så pass kristen så att man tycker att det är dags att bilda ett kristet parti, då borde man ju fatta att det finns betydligt viktigare frågor att driva än förbud mot abort.
Till exempel kanske att de utan mat ska ha mat, att de sjuka skall få bli friska. För det kommer jag ihåg att Jesus pratar om i Bibeln. Om kvinnor ska få göra abort eller inte... KAN NÅGON VARA SNÄLL OCH VISA MIG DET BIBELSTÄLLET?!?!?!?!  Och inte bara i någon sorts överförd, tolkad bemärkelse, utan att det faktiskt står om abort.
Att förbjuda abort gör inte att antalet aborter minskar. Det gör att antalet lagliga, säkra aborter minskar. I detta nu kämpar kvinnorna i Spanien mot ett lagförslag som förbjuder aborter. Jag har till och med hört galenskapen någonstans ifrån, minns inte var, att kvinnor som får missfall ska kunna dömas för mord. Vad är det för fel på världen? Var kommer kvinnohatet ifrån?
Genomfördes det inga aborter innan det var tillåtet i Sverige? Jo, naturligtvis gjorde det det. Men de var osäkra, kvinnor skadades och dog. Fortfarande dör cirka 70 000 kvinnor världen över i samband med osäkra aborter. Just det! Det är bara kvinnor som dör av aborter.

Igår, på alla hjärtan dag, fastslog Folkpartiet sitt program inför Europaparlamentsvalet. I det slår vi fast att EU ska arbeta för lagliga aborter i hela EU. Folkpartiet kommer aldrig, som vissa andra partier i Sverige, gå med partigrupper i EU som arbetar mot lagliga aborter i hela EU. Det är jag stolt och glad över. Men jag tycker att man ska tänka på det om man röstar på M eller Kd i EP-valet, att de faktiskt röstar emot kvinnors rätt till abort i EU. Det är ju, i praktiken, en röst för att kvinnor gör osäkra aborter med klädhängare.

Det här har redan blivit en klassiker. 




lördag 1 februari 2014

Det var inte bättre förr

Ibland hör jag folk som säger att det var bättre förr. När då, förr, undrar jag? Jag får intrycket av att det är i någon sorts drömd tid då folk brydde sig mera om varandra. En tid som aldrig har funnits.
Det här är ju absolut ingen originell tanke, det har skrivits spaltmeter om det förut. Men här är mitt bidrag till Det var inte bättre förr-debatten. Det kommer inte bli strukturerat eller vetenskapligt, utan bara de bevis som jag ser på att det faktiskt är mycket bättre nu.

Ett av mina första politiska minnen, något som verkligen gjorde djupt intryck på lilla Eva, var hela debatten om fri tv och radio. Fram till 1986, när jag var tio år, så rådde statsmonopol på tv och radio. Jag kommer särskilt ihåg debatten om när Dallas skulle börja sändas på svt. VAD SKULLE DET BLI AV OSS? Vi skulle bli helt kommersialiserade i huvudet, allihop. The horror!
Och om vi skulle få reklamtv, hur skulle det gå? Skulle föreningar kunna få sändningstillstånd, så att de kunde sända närradio? Oh, my God!Det är kanske lite konstigt att jag kommer ihåg det här så väl, men för mig var det redan då så konstigt att någon skulle kunna bestämma vad jag fick och inte fick titta och lyssna på. Så här i efterhand är det verkligen helt skruvat, men så var det. Vi fick titta på tjeckiska leranimationer på tv, för det var de barnprogram om fanns. Och man var ju tvungen att tycka det var kul, för det fanns inget annat.

Men det kanske inte är 80-talet som folk menar när de äger att det var bättre förr.
På Ica där jag bor arbetar en kille som har någon sorts funktionshinder. Det är liksom en strategi som Ica har. Jag vet ju ingenting om hur han lever i övrigt, men vad jag vet är att i en inte alltför avlägsen historia så hade han inte kunnat ha ett jobb, inte ett eget boende och i princip inte ett eget liv. Han hade antagligen varit institutionaliserad. Kanske hade man gjort experiment på honom, till exempel kollat vad som hände med hans tänder om han fick äta massor av socker. För det förekom på instituten. Men det är ju så klart inte det man menar med att det var bättre förr.

Fram till 1965 var inte våldtäkt inom äktenskapet ett brott. Och fram till 1979 var barnaga tillåtet. Var det det som var bättre förr? Nä, så kart inte.

Sedan går det så klart att lyfta en hel massa saker som har blivit bättre under den här regeringens tid vid makten. Fri arbetskraftsinvandring till exempel. Tidigare så var det så att facken i Sverige fick bestämma om jag som arbetsgivare skulle få anställa någon från ett annat land, eller som jag var tvungen att anställa någon från Sverige. Så vitt jag förstår är det något som S vill återinföra om de får tillbaka makten. Vad fasen? Är det rimligt?
Jag tänker också på en sådan sak som LOV. Ibland, i någon sorts vulgärdebatt får man intrycket av att LOV är början till slutet på all välfärd i Sverige och att det kommer välla in oseriösa vårdcentraler som drivs av elaka drakar på Cayman Islands. LOV har varit tvingande för alla landsting i Sverige sedan 2011, och hittills har det inte startat en enda, varken seriös eller oseriös, privat vårdcentral i Sollefteå kommun. Men om någon vill göra det, så får den det. Att politiker kan säga nej till vilka företag som får starta är för mig helt befängt. Om det inte gäller typ knarkodling eller prostitution. Men det är ju olagligt ändå. Det är inte sjuk- och åldringsvård.

Och så har vi ju vår vän RUT. Jag älskar RUT. RUT gör att min man och jag har råd att ha städhjälp en gång i månaden. Vi jobbar båda heltid. Jag har fler politiska uppdrag än jag orkar tänka på. Ola har några stycken, och också en del andra fritidsaktiviteter. Vi hatar båda att städa. (Mest jag.) Ingen av oss är högavlönad. Men vi kan ändå ha en kvinna som kommer och hjälper oss och städar en gång i månaden. Och hon har ett företag som hon är jättestolt över. Och kan i lilla Sollefteå leva på det. Hon kanske annars inte skulle ha ett jobb alls. Eller jobbat svart. Nu får hon pensionspoäng, betalar skatt och har en stolthet. Bara fördelar. Kommer ni ihåg debatten när RUT skulle införas? Den var inte vacker....

Har ni sett filmen The boat that rocked? Handlar om de hjältar som nästan satte livet till för att bryta statsradiomonopolet i 60-talets England. Åh, så bra!

torsdag 30 januari 2014

Jag hatar normer!!!

- eller Låt mig bara va.

Ja, jag hatar ju inte alla normer, så klart. Det finns ju fullt med normer som är bra, som att man ställer sig längst bak i kön på Ica, eller att man inte avbryter varandra.

Men så finns ju alla skitnormer också. De som syftar till att alla ska vara/ göra lika.

Jag har en kompis som ska skaffa minigrisar som husdjur. Hon längtar verkligen efter sina smågrisar. Men hon får en massa konstiga frågor från folk. Var ska de bo? Jaha, ni ska ha dem istället för en hund? Och annat åt det hållet. Varför Kan hon inte bara få skaffa minigrisar för deras egen skull? Och skulle någon som skaffar en hund få sånna frågor? Kanske inte de flesta, men när vi skaffade våran hund fick vi massa konstiga frågor.
Det är ju ett väldigt stort ansvar att skaffa en hund.... Har ni verkligen tid för det? Får alla som skaffar hund de frågorna? Jag tror inte det. Jag tror att det är för att vi inte har barn som vi fick dem. Som att man är inkapabel att ta hand om något levande mer än krukväxter om man inte skaffar barn. Jag tror inte att någon skulle säga till en 35-åring som vill skaffa barn att det är ett väldigt stort ansvar, har ni verkligen tid med det?
Varför tycker folk att de har rätt att påpeka saker över huvud taget?
Ibland på lunchen på jobbet går jag och köper sushi. Antingen äter jag på sushistället, eller så tar jag med tillbaka till jobbet och äter där. Om jag tar med tillbaka till jobbet slår det aldrig fel....
UUUUH!!! Vad äckligt! Rå fisk!!!
Alltså, det är i Sverige, vi har inga barnarbetare på jobbet. Det är vuxna människor. På riktigt.
Varför tycker de att det är okej att kommentera min mat? Jag tycker ju uppenbarligen att det är gott, annars hade jag köpt nått annat. Och varför är det okej om någon äter just sushi? Jag har hittills aldrig hört någon säga UUUUUH!! Spagetti och köttfärssås, vad äckligt. Men jag är ganska sugen på att säga det.

Det här är ju ändå lyxproblem om man jämför med andra normbrytare. Jag är ändå heterosexuell, gift med en man, bor i villa, är vit och så vidare. Om jag tycker att det är jobbigt när folk vill ha in mig i en för snäv ram, hur är det då för andra som ramen är ännu snävare för?
Jag skulle vilja att normalt bara var en beteckning för det som det finns flest av, ingen värdering. Att vara hetero, till exempel. Ja, det är normen, för det finns flest av det. Men behöver det betyda något mer än så? Jag tycker inte det. Men om folk inte ens kan acceptera att en del väljer sushi i lunchlådan, då har vi uppförsbacke....

lördag 18 januari 2014

Om man bara gör tvärt om...

vad händer då?

The men behind the Romanian Orthodox 2014 calendar say it pays tribute to gay marriage, which, they say, 'is in the news all around the world and very timely'

En sak som jag har tänkt på länge är vad som händer om an bara byter ut män mot kvinnor, och tvärt om i olika sammanhang.
Bland annat tänkte jag på det när jag såg den här bilden. Det är ett gäng ortodoxa kristna som har gjort en kalender med ganska utmanande bilder med präster inblandade.
Jag tyckte att bilderna var ganska roliga, för de är lite absurda för mig, men det var andra som blev jätteupprörda och tyckte de var pornografiska. Det tycker inte jag.
Men sen kommer ju frågan, om man hade bytt ut det här muskelknippet mot en kvinna, vad skulle jag tycka då? Helt plötsligt blir det ganska så ofräscht. Tycker jag, i alla fall. Inte porr, men inte heller så trevligt. Det har ju så klart med över- och underordning att göra, men även om att det är helt olika gränser för vad män och kvinnor "kan" göra.
Eftersom det här är från en kalender så finns det ju så klart fler bilder. Här är länken, om du är intresserad.
hope, joy and comfort
En annan grej... Vad händer om man bara byter?
En kompis (tjej) och jag brukar skicka bilder på Johnny Depp till varandra. De kan innehålla en liten hälsning, som Trevlig helg, eller något liknande, eller ingenting. Alltså bara en bild på Johnny. Om vi bara byter. Vi antar att det vore Ola och hans kompis, och de skickar bilder på Sofia Vergara till varandra. Inte så lämpligt... Jag skulle tycka att det kändes sådär, och omgivningen skulle nog tycka att de var riktiga mansgrisar. Vad Ola tycker om att Jenny och jag skickar Johnny till varandra? Han bryr sig inte ett dugg.

Jag har hört av killkompisar som blir nypta i rumpan och värre när de är ut, eller på jobbfester och sånt. Om motsvarande saker hade hänt mig hade jag antagligen reagerat på ett helt annat sätt än vad de har gjort. Jag hade vetat att det här inte är okej. De killar jag har pratat med har har inte heller uppskattat det som hänt, men de har inte riktigt haft beredskapen att sortera in vad som hände i örfila-och-gå-därifrån-facket. Å andra sidan hade det nog inte varit okej om de hade örfilat heller. Men det är ju lika mycket en kränkning att nypa en kille som en tjej i rumpan.

Vad vill jag ha sagt med det här då? Vet inte riktigt, mest att ventilera något jag har funderat på. Och att det finns olika standard och gränser för män och kvinnor. Eller så ville jag bara visa upp bilden längst upp...