Jag hatar normer!!!

- eller Låt mig bara va.

Ja, jag hatar ju inte alla normer, så klart. Det finns ju fullt med normer som är bra, som att man ställer sig längst bak i kön på Ica, eller att man inte avbryter varandra.

Men så finns ju alla skitnormer också. De som syftar till att alla ska vara/ göra lika.

Jag har en kompis som ska skaffa minigrisar som husdjur. Hon längtar verkligen efter sina smågrisar. Men hon får en massa konstiga frågor från folk. Var ska de bo? Jaha, ni ska ha dem istället för en hund? Och annat åt det hållet. Varför Kan hon inte bara få skaffa minigrisar för deras egen skull? Och skulle någon som skaffar en hund få sånna frågor? Kanske inte de flesta, men när vi skaffade våran hund fick vi massa konstiga frågor.
Det är ju ett väldigt stort ansvar att skaffa en hund.... Har ni verkligen tid för det? Får alla som skaffar hund de frågorna? Jag tror inte det. Jag tror att det är för att vi inte har barn som vi fick dem. Som att man är inkapabel att ta hand om något levande mer än krukväxter om man inte skaffar barn. Jag tror inte att någon skulle säga till en 35-åring som vill skaffa barn att det är ett väldigt stort ansvar, har ni verkligen tid med det?
Varför tycker folk att de har rätt att påpeka saker över huvud taget?
Ibland på lunchen på jobbet går jag och köper sushi. Antingen äter jag på sushistället, eller så tar jag med tillbaka till jobbet och äter där. Om jag tar med tillbaka till jobbet slår det aldrig fel....
UUUUH!!! Vad äckligt! Rå fisk!!!
Alltså, det är i Sverige, vi har inga barnarbetare på jobbet. Det är vuxna människor. På riktigt.
Varför tycker de att det är okej att kommentera min mat? Jag tycker ju uppenbarligen att det är gott, annars hade jag köpt nått annat. Och varför är det okej om någon äter just sushi? Jag har hittills aldrig hört någon säga UUUUUH!! Spagetti och köttfärssås, vad äckligt. Men jag är ganska sugen på att säga det.

Det här är ju ändå lyxproblem om man jämför med andra normbrytare. Jag är ändå heterosexuell, gift med en man, bor i villa, är vit och så vidare. Om jag tycker att det är jobbigt när folk vill ha in mig i en för snäv ram, hur är det då för andra som ramen är ännu snävare för?
Jag skulle vilja att normalt bara var en beteckning för det som det finns flest av, ingen värdering. Att vara hetero, till exempel. Ja, det är normen, för det finns flest av det. Men behöver det betyda något mer än så? Jag tycker inte det. Men om folk inte ens kan acceptera att en del väljer sushi i lunchlådan, då har vi uppförsbacke....

Om man bara gör tvärt om...

vad händer då?

En sak som jag har tänkt på länge är vad som händer om an bara byter ut män mot kvinnor, och tvärt om i olika sammanhang.
Bland annat tänkte jag på det när jag såg den här bilden. Det är ett gäng ortodoxa kristna som har gjort en kalender med ganska utmanande bilder med präster inblandade.
Jag tyckte att bilderna var ganska roliga, för de är lite absurda för mig, men det var andra som blev jätteupprörda och tyckte de var pornografiska. Det tycker inte jag.
Men sen kommer ju frågan, om man hade bytt ut det här muskelknippet mot en kvinna, vad skulle jag tycka då? Helt plötsligt blir det ganska så ofräscht. Tycker jag, i alla fall. Inte porr, men inte heller så trevligt. Det har ju så klart med över- och underordning att göra, men även om att det är helt olika gränser för vad män och kvinnor "kan" göra.
Eftersom det här är från en kalender så finns det ju så klart fler bilder. Här är länken, om du är intresserad.
hope, joy and comfort
En annan grej... Vad händer om man bara byter?
En kompis (tjej) och jag brukar skicka bilder på Johnny Depp till varandra. De kan innehålla en liten hälsning, som Trevlig helg, eller något liknande, eller ingenting. Alltså bara en bild på Johnny. Om vi bara byter. Vi antar att det vore Ola och hans kompis, och de skickar bilder på Sofia Vergara till varandra. Inte så lämpligt... Jag skulle tycka att det kändes sådär, och omgivningen skulle nog tycka att de var riktiga mansgrisar. Vad Ola tycker om att Jenny och jag skickar Johnny till varandra? Han bryr sig inte ett dugg.

Jag har hört av killkompisar som blir nypta i rumpan och värre när de är ut, eller på jobbfester och sånt. Om motsvarande saker hade hänt mig hade jag antagligen reagerat på ett helt annat sätt än vad de har gjort. Jag hade vetat att det här inte är okej. De killar jag har pratat med har har inte heller uppskattat det som hänt, men de har inte riktigt haft beredskapen att sortera in vad som hände i örfila-och-gå-därifrån-facket. Å andra sidan hade det nog inte varit okej om de hade örfilat heller. Men det är ju lika mycket en kränkning att nypa en kille som en tjej i rumpan.

Vad vill jag ha sagt med det här då? Vet inte riktigt, mest att ventilera något jag har funderat på. Och att det finns olika standard och gränser för män och kvinnor. Eller så ville jag bara visa upp bilden längst upp...

Who run the world?

Girls!!

Dags igen för ett av mina favoritämnen, populärkultur.
Eminem har släppt en ny låt. Det börjar ju vara några veckor sedan, så den är kanske inte så ny egentligen. Å andra sidan har han släppt i princip samma låt en eller två, kanske tre, gånger förut så det finns ju fler sätt den inte är så ny på.
Men så verkar det ju funka för många manliga artister, de kan släppa samma låt om och om igen, men blir hyllade ändå.
Kvinnliga artister däremot, de gör nya saker. De utvecklar sig själva och hela musikindustrin och tillför något nytt. Naturligtvis tänker jag på Beyoncé, men det går att hitta så många andra exempel. Taylor Swift, så klart. Katy Perry. Rihanna. Jag är inget fan av Rihanna, men jag märker ju att hon gör nya saker i alla fall.

Jag är så trött på män som tycker att de har en självklar rätt att stå i alltings centrum. Förra veckan offentliggjordes vilka artister som nominerades till Grammis och P3 Guld. Till dem hörde inte Ken Ring. En vettig människa hade tänkt att Nähä, det var väl inte mitt år i år. Men inte Ken, inte. Han tycker att han har rätt att bli nominerad, och att till exempel Lilla Namo inte har det. Jag tycker att Lilla Namo är jättebra. Höj volymen var förra vinterns ultimata åka-bil-låt. Jag kommer i kontakt med min inre hiphopare när jag hör den. Och den sitter väääldigt långt in. Jag lyssnar ju nästan bara på P3, och får all min info om ny musik därifrån, men av det jag hör där görs den nya braiga musiken i Sverige av tjejer. Lilla Namo, Syster Sol och Linda Pira är mina favoriter. Alltså, det här är ju inte min genre alls, men jag gillar det.

Om du inte har läst om fatta-projektet så kan du alltid googla det, himla bra initiativ av cool, starka tjejer.

Känn din inre hiphopare!

Vad ska jag hitta på för lockande rubrik...

...när jag ska skriva om dagens kommunfullmäktige?
Kommunfullmäktige är inte direkt månadens tilldragelse, men idag måste jag faktiskt skriva om det ändå. Ibland häpnar man ju! Och nu är det ett sådant tillfälle. På temat Vad är det egentligen som är viktigt här i världen? Och varför är det viktigt just nu?
Så här var det: Barn och skolnämnden hade ansökt om mer pengar för att kunna lägga på gymnasieskolan. Vi har i kommunen en ungdomsarbetslöshet på 29%. EU har uppmärksammat den höga ungdomsarbetslösheten i Västernorrland och Jämtland och satt in stödpengar. Sollefteå kommun toppar ligan i Jämtland och Västernorrland. DET ÄR PÅ GRUND AV OSS SOM EU SÄTTER IN EXTRA PENGAR!!! Som om vi vore Grekland eller Portugal...
Okej, det är bakgrunden.
I den situationen så ber barn och skolnämnden om mer pengar. Man kan ju säga så här: Det behövs. Socialdemokraterna säger nej.
Kerstin Franzén, (M) som annars är en ganska hård kvinna, håller ett känslosamt inlägg om situationen på våra skolor. Och att det är de elever som behöver extra stöd som kommer i kläm. Så är det ju alltid, så klart. De elever som har lätt för sig och har engagerade föräldrar klarar sig alltid.
Socialdemokraterna säger fortfarande nej.Det skulle spräcka budgetresultatet.
Leif Östberg (Fp) säger att det kanske är viktigare med en fungerande skola än att uppnå budgetresultaten.
Socialdemokraterna säger nej.
När vi hade budgetdebatt för några månader sedan så föreslog Alliansen att vi skulle sälja av lite av den kommunala skogen för att kunna lägga pengarna på att få ordning på skolan. Det sa socialdemokraterna nej till.
Om man vore lite konspiratoriskt lagd skulle man kunna tro att de faktiskt inte vill att barnen och ungdomarna ska lyckas i skolan, för att sedan kunna skylla det på regeringen. Men så kan det väl ändå inte vara?
Till saken hör att skolorna i Sollefteå genomförde det så kallade Mattelyftet för två år sedan. Det var regeringen som satsade pengar på att vidareutbilda mattelärare. Det gjorde vi alltså här. Och det fick ju resultat! Mattekunskaperna hos eleverna ökade. Så vi har ju sett på ett väldigt konkret sätt att det lönar sig att satsa pengar på skolan. Ändå säger socialdemokraterna nej till att ge barn- och skolnämnden de pengar som de har ansökt om. De har gjort en del underliga investeringar genom åren, som till exempel att bygga ett badhus. Kostnaderna för det låg helt utanför budget. Men nu, när barn- och skolnämnden vill lägga pengar på gymnasieskolan, då blir det helt plötsligt världens viktigaste grej att hålla budget. VARFÖR?

Idag kom julstämningen

Idag hade Kultur- utbildnings och fritidsnämnden sitt sista sammanträde för året. Nej, vi kommer ha ett extramöte på måndag, men det gills inte riktigt.
Vi träffades i alla fall på Ådalsbyn, hembygdsgården i Sollefteå. När jag kom dit var det fortfarande ganska mörkt, men fram till den lilla röda stugan där vi höll till lyste en gång av marschaller, och snön låg vit. Där inne sprakade en brasa. Vi fick skinkmacka med senap och äppelmos till förmiddagsfika. Kulturskolechefen och en sånglärare kom och sjöng julsånger för oss. Jag börjar alltid gråta lite av julsångerna om Betlehem, så jag tittade ut genom fönstret. Då hoppade ett rådjur förbi.
Det låter ju som att vi hade världens mysigaste dag, och det var det väl på sätt och vis, men vi hade en del tunga saker uppe. Faktiskt!

The ultimate Christmas gråtlåt.

Det viktigaste av allt.....

....rösta på ett demokratiskt parti!

Det är Marit Paulsens budskap inför Europaparlamentsvalet. Vi fick chansen att träffa henne när vi besökte Bryssel. Hon säger att hon är ledsen att behöva säga det, men att hon ska försöka få så många partier runt om i Europa som möjligt att ha samma budskap. Rösta på ett demokratiskt parti!
De högerextrema i Europa mobiliserar och inte ens på 30-talet fanns det så många högerextrema partier i olika politiska församlingar. De håller på att försöka bilda en partigrupp i Europaparlamentet. Om de lyckas med det innebär det att de får pengar och personal. Det finns redan högerextrema i EP, men hittills har de inte lyckats enas, så de har inte haft något reellt inflytande.
Jag tror att det absolut viktigaste vi har att göra som politiker både i kommuner, i Sverige och i Europa är att hålla de odemokratiska partierna borta från makt.

Marit Paulsen vet vad det handlar om: Vår rätt att vara och välja, inte att tvingas. 

Och så en fin bild från Bryssel.

Första advent

Idag är första advent, och även dagen då jag åker till Bryssel. Ha en fin första advent.