Glad påsk för tusan!

Sedan jag var 14-15 år har jag betraktat mig själv som kristen, med olika nivåer på engagemang och utövande, men religionen ar alltid funnits där som en underström och en trygghet. Men nu känner jag att det är nog.
Det är så klart inget fel på Jesus och själva religionen, men det som människor gör i kristenhetens, eller rent av Guds, namn gör att det fräter små hål i mitt huvud.
Det började igår, när jag läste den här artikeln:
Sexbutik utsatt för religiösa hot
Om du inte orkar läsa hela artikeln sammanfattar jag den åt dig.
Det är en kvinna som har en affär som säljer sexleksaker. Två gånger har hon fått fönsterrutorna på affären krossade, och nu kräver försäkringsbolaget så omfattande åtgärder för att betala fönstren att hon ser sig tvingad att stänga affären och lägga ner verksamheten. Hon kommer att lämna orten och bara ha internetförsäljning och hemförsäljningspartyn.
I samband med att fönstren krossats har hon fått hotbrev med meddelandet "Produkterna ni tillhandahåller är otukt och både ni och era kunder kommer brinna i helvetet för det. Vi är här för att stoppa er. In nomine domini. Amen." ("i Guds namn")
Jag tänker inte ha någon åsikt om sex och Gud och den biten, men vad jag är ganska så övertygad om är att Gud inte tycker att någon, i hans namn, ska hota och förstöra för en näringsidkare så att denna känner sig tvingad att stänga verksamheten och lämna staden. Det faller liksom utanför ramen för Älska din nästa såsom dig själv. 

Argument 2) Ica hade gjort en reklam där de gjorde, vad man kanske skulle kunna kalla, en parodi på nattvarden. Den var inte särskilt rolig, men det ska de inte straffas för tycker jag. Men inte på något vis kränkande mot religionen heller. På sin höjd skulle man kunna säga att den driver med att människor saknar kunskap och förankring i traditionen. 

Folk blev så sårade och "kränkta" att Ica kände sig tvingade att dra tillbaka reklamen. I världens näst mest sekulariserade land!  

Det går inte att hitta reklamen på youtube, annars hade jag länkat till den. 

Jag känner lite så här, är det det här som är den svenska kristenheten idag så får den klara sig utan mig. Lättkränkta moralister! Och gör man inte Gud väldigt liten om man tror att han/hon/hen behöver att hans anhängare krossar rutor på en affär för att göra hans vilja, eller att han inte klarar av att en reklam i ett litet land på norra halvklotet innehåller en parodi på en religiös rit? 

Jag trodde ju länge att jag skulle bli präst när jag blev stor, men nu kommer jag ihåg varför jag hoppade av utbildningen. 

Glad påsk!

Fria skolvalet och segregationen

S i Skåne tycker att det fria skolvalet skall avskaffas för att det ökar segregationen. Även Vänsterpartiet tycker att det fria skolvalet är dåligt av samma orsaker.
Det är för mig helt frapperande dumt! (Ja, jag försöker använda frapperande på ett naturligt sätt för det är ett roligt ord. Om det är felanvänt, meddela mig gärna.)
När jag gick i skolan fanns inget fritt skolval. Det här är alltså på 80-talet, alltså under det årtionde då den röd dimman låg som tyngst över Sverige. Dallas fick inte visas på svt för vem visste vad det skulle göra med svenskarnas själar.

På skolan jag gick på vara vi två parallellklasser. Nästan alla elever i båda klasserna bodde i villa eller radhus. Kanske 5-6 stycken bodde i lägenhet. Mhmmm... De var inte som oss andra. En (1) i min klass hade skilda föräldrar. Det här var i och för sig en tid då folk fortsatte vara gifta i större utsträckning, men inte i så stor utsträckning. Och det vet jag för att....

80-talet gick mot sitt slut, och så gjorde även min tid på den idylliska skolan där alla barnen hade gifta föräldrar. 1989 började jag högstadiet på en skola där eleverna kom från både min skola och en till. Mycket annorlunda.

På den andra skolan bodde eleverna i lägenhet och hade skilda föräldrar. De hade sämre resultat än vad vi hade, och större andel av dem gick allmän matte och engelska. Vi fortsatte att gå i samma klasser som vi alltid gått i, och rivaliteten mellan klasserna upphörde aldrig.

Vad vill jag ha sagt med det här då? Att barn med skilda föräldrar lyckas sämre i skolan? Absolut inte!! Men att den som tror att segregation i skolan är något nytt och har med det fria skolvalet att göra tror kopiöst fel. 90% av eleverna i svenska skolor går fortfarande i den kommunala skola som ligger närmast bostaden. I många kommuner finns inga alternativ till kommunala skolor. Är skolresultaten bättre i de kommunerna? Nej. Och det vet jag eftersom jag bor i en kommun med ganska dåliga resultat och med bara kommunala skolor. Och det borde ju vara en direkt konsekvens om dåliga resultat och segregering är en följd det fria skolvalet, att kommuner med bara kommunala skolor borde vara bättre. Eller hur?!

Jag tror att orsaken till att sossarna i Skåne och Vänsterpartiet är emot det fria skolvalet är att de i grunden inte vill att folk skall kunna välja själva och påverka sina liv. De är i grunden konservativa och längtar tillbaka till en tid då Ica och Konsum var de enda mataffärerna och Dallas inte visades på svt.

Kan tjejer aldrig någonsin bara få finnas för sin egen skull?

Varför kan inte tjejer få finnas för sin egen skull? Varför är tjejer alltid i relation till någon annan?

På morgon tv i morse sa Lars Ohly att det behövs fler kvinnor i fotbollspubliken för att då blir det mindre våld. Om kvinnor ska gå på fotboll borde det väl i rimlighetens namn vara att de gillar fotboll, inte för att de skall fylla en funktion för någon annan, eller?

Ofta, kanske mest på amerikanska filmer men även annars, ser man att män uppmanas att behandla kvinnor med respekt, för, tänk om det vore din syster, hon kan vara någons mamma, vill du att din dotter ska behandlas så... och så vidare. Som att kvinnor inte har något värde i sig själv, att man inte ska behandla dem med respekt för att man bara skall behandla dem med respekt, utan att de först bli värda att respektera i relation till någon annan. 

Om en tjej blir stött på på krogen, eller någon annanstans, och inte vill bli stött på så är det effektivaste motståndet mot stötandet att säga att hon har en pojkvän/ är gift. Det är effektivare än att säga att hon är där med sina kompisar och bara vill dansa, eller att hon helt enkelt inte är intresserad eller vad det nu är. För att en kvinna är tydligen alltid tillgänglig om det inte är så att hon är upptagen av en annan man. Eller vad fasen, en annans egendom.

Om en kvinna blir misshandlad/ mördad/ råkar ut för en bilolycka (välj själv) så rapporteras det alltid i media om hur många barn hon har, och att hon lämnar dem och eventuell partner efter sig. Är inte att en kvinna råkar ut för vad det nu var illa nog i sig själv? Blir det värre av att hon hade barn? Det gör ju i princip att jag är mindre värd än någon som har barn. Och att hon som har barn, och som alltså har ett större värde än vad jag har, har fått det värdet inte av sig själv utan värdet kommer i samband med barnen.

Kvinnor är egna individer med ett eget, okränkbart värde. Det är sant! Om kvinnor vill gå på fotboll skall de göra det för att de själva vill, inte för att fylla en funktion. Kvinnor skall behandlas med respekt för att de skall behandlas med respekt, inte i relation med någon annan. Kvinnor skall få vara ifred i det offentliga rummet om de vill det. Det räcker så. Det blir inte värre om den kvinna som råkade ut för vad det nu var har barn eller inte, det är illa nog som det är.

Varför vill (S) i Sollefteå inte göra någonting?

Här kommer mitt inlägg från fullmäktige idag angående min motion att ta fram ett gratulationskort som innehåller information om det ojämna uttaget av föräldraförsäkringen och dess konsekvenser. 

Förra, eller var det förrförra veckan var det en artikel i tidningen om mäns och kvinnors lönelägen i länet. Den grupp som har det absolut lägsta löneläget i länet är unga kvinnor i Sollefteå kommun. Tidningens tips till unga kvinnor i Sollefteå kommun var: Flytta till Örnsköldsvik, bli äldre – snabbt och bli man. Det är ganska stora steg att ta. Alla är inte riktigt där...

När nu situationen är sådan, så skulle man kunna tro att Socialdemokraterna i Sollefteå kommun skulle vända på varenda liten sten där är för att förändra den här situationen, och bifalla min motion, men nej, ni vill inte ens prova. Det kommer inte kosta i princip någonting, det är inte svårt, men ändå vill ni inte prova.

Det gör mig så förvånad, för sedan lång tid tillbaka har det varit liberaler och socialdemokrater som har fört jämställdhetsarbetet framåt i Sverige. Vi har gjort det tillsammans. Jag har hört berättelser från 60-talet om hur liberala och socialdemokratiska riksdagsledamöter hade hemliga överläggningar om hur man skulle putta jämställdheten framåt med gemensamma tag.

Det finns tre kurvor som drastiskt förändras för kvinnor i och med att de får sitt första barn. En av kurvorna dyker neråt och två stegrar. Kurvan som dyker neråt är så klart löneutvecklingskurvan. Redan när kvinnor och män går in i arbetslivet så ligger kvinnorna lite under männen. Men bara lite. Sen kommer första barnet, och det är då det händer något. Kvinnor kommer på efterkälken, och kommer aldrig någonsin ikapp. Och det är egentligen inte så himla konstigt. Först är de borta jättelänge från jobbet. Och den som tar ut största delen av föräldraförsäkringen är också den som i större grad vabbar och även den som jobbar deltid. Klart de tjänar mindre.

Det är därför som förslaget till beslut från förvaltningen är så beklämmande. Att kvinnor tjänar mindre, och därför är det naturligt att de tar ut mer av föräldraförsäkringen. Det är ju för att de tar ut så mycket mer av föräldraförsäkringen som de tjänar mindre. Det var det där med hönan och ägget... För det är väl ingen som tror att kvinnor är sämre?

Den andra kurvan som förändras är den om obetalt hushållsarbete. Innan första barnet kommer så är fördelningen av obetalt hushållsarbete ganska jämn. I relationen så gör båda parterna ungefär lika mycket. Men så kommer det där barnet, och VIPS! Så gör mamman mycket mer hushållsarbete.

Och så är det sjukskrivningarna. De rakar också i höjden efter att det där första barnet kommer. Jag tror inte att man blir sjuk av barn. Men kanske är det så att att dubbelarbetet leder till stress, och att om papporna var hemma lite mer så skulle de vara bättre rustade att dela mer lika på hushållsarbetet även senare. Från att första barnet föds ökar kvinnors sjukskrivning med 50 %. Detta håller i sig i 15 år! Det här är ju kvinnor som vi har anställda. Vi skulle vinna på om de var sjukskrivna i mindre utsträckning. Det kan ju vara ett skäl till att prova att skicka ut gratulationskort till nyblivna pappor. För att inte tala om vad individen tjänar på det, så klart.

3,6 miljoner skiljer det på vad en genomsnittlig man och en genomsnittlig kvinna tjänar under ett liv. En stor del av den skillnaden kommer sig av att kvinnor helt enkelt jobbar mindre. Och det är inte för att kvinnor är latare, utan för att de, med start i föräldraledigheten, tar ett större ansvar för hemmet och barnen.

Varannan kvinna som jobbar idag kommer att bli fattigpensionär. Jag trodde i min stilla enfald att detta var ett problem som hörde till mormors generation, eller möjligen mammas – men knappt. Men det är nu! Hälften av de kvinnor som jobbar nu kommer bli fattigpensionärer.

Forskning visar att män som tillbringar mer tid med barnen när de är små är mindre benägna att ta risker, de är mindre benägna till att dricka mycket alkohol och mindre benägna att slå sin partner, så jag tycker absolut att jämnare fördelning av föräldraförsäkringen har inverkan på kommunens verksamhet. 

Nej, det kanske inte primärt är kommunens uppgift att göra något åt uttaget av föräldraförsäkringen, men jag tror att det finns stora vinster för kommunen, och framför allt för kommunens invånare, att göra på ett jämnare uttag. Och är ni inte beredda att prova detta, så håller jag med tidningsartikeln från förra veckan, är du ung kvinna som bor i Sollefteå kommun och vill ha en högre lön, flytta till Ö-vik, bli äldre eller bli man. 

Vad är det viktigaste, egentligen?

Igår hade Liberala Kvinnor i Västernorrland sitt årsmöte. I år gjorde vi något som jag har tänkt på länge att vi borde göra, nämligen att bjuda in en representant från kvinnojouren i Härnösand som årsmötestalare.
Det blev en väldigt stark upplevelse för oss som var där. Jag tänker på det gamla uttrycket att ingen kan hjälpa alla men alla kan hjälpa någon. De kvinnor som arbetar med kvinnojouren gör verkligen världen lite bättre, en person i taget.
Vilken förebild hon var, Eva, som informerade oss. Stark, modig och klok. Och vilket jobb hon gör! Men kvinnojouren, som många andra föreningar, har svårt att få ekonomin att gå ihop. Där kan jag känna att samhället har en stor läxa att göra.

Över huvud taget har samhället en stor läxa att göra när det gäller våld i nära relationer. Eva berättade om en kvinna som hade kommit till jourens lägenhet en julhelg då där redan var fullt med folk. Hon hade fått armen avsparkad av sin man. Med sig hade hon sina tre barn. De rymdes helt enkelt inte i lägenheten, så Kvinnojouren ringde socialjouren och frågade vad de skulle göra. De kunde inte erbjuda dem någon hjälp. Vad händer då? Jo, den här kvinnan åker hem till sin man, han som har sparkat av hennes arm. Jag blir så fruktansvärt upprörd över detta. Borde det inte vara kommunens ansvar i den här situationen att se till att hon får någonstans att ta vägen? Tydligen inte. Hur det gick sedan förtäljer inte historien, men man kan ju ana.

Jag tänker att det minsta vi kan göra som politiker är att se till att Kvinnojourerna har de ekonomiska medel de behöver, för de gör ju egentligen något som borde vara kommunens uppdrag.
Efter föreläsningen åt vi smörgåstårta, som sig bör på ett årsmöte. Vi var alla gripna av det vi fått höra. En av medlemmarna berättade att när hon satt i Kultur- och fritidsnämnden och de skulle fördela kommunala medel till de olika föreningarna i kommunen så fick pensionärsorganisationerna mycket högre anslag än Kvinnojouren. "För de gör ju så mycket". Jag vill inte på något vis förringa pensionärsorganisationernas arbete, och det är jättebra att pensionärer har en rik fritid. MEN FÖR TUSAN!! Kvinnojouren räddar liv. På riktigt. Och de hjälper barn så de slipper växa upp men en pappa som slår mamma, eller dem själva. Det måste väl vara viktigare?

Ibland känns det som att tiden står stilla.

Förra helgen på riksmötet hade jag en lite surrealistisk upplevelse av att tiden hade stannat. Ola och jag var på ett seminarium om EU. Det hölls av Oscar, som pratade om Ja till Europa. Inget surrealistiskt i sig, men... Jag insåg att för 20 år sedan åkte jag och samma Oscar runt i Jämtland och pratade på gymnasier och högstadieskolor. Om vad? Ja till Europa!
Sverige gick med i EU 1 januari 1995, men den svenska debatten har inte kommit längre. Det är fortfarande Ja eller Nej om gäller. Jag har ett litet meddelande till Nej-sidan.... Det tåget har gått.

Eftersom vi nu är med, och har varit det i snart 20 år borde väl debatten snarare handla om Vad ska vi ha EU till? eller Hur ska vi göra EU bättre?

Och sen kan man ju fråga sig, de som fortfarande har någon sorts idé att vi inte skall vara med, vad är alternativet? 75 % av Sveriges export går till EU:s inre marknad. Skulle vi ha lika lätt att exportera om vi inte vore med? Jag tror inte det.

Det är är så klart en fånig sak i sammanhanget, men Ola och jag var på charter till Cap Verde. Vi insåg till vår förfäran att vi var i Afrika, och inte i ett EU-land, och fick därför bara köpa med oss en liter sprit var hem. Utan EU, inget turande.... Tänk på det!

Men på allvar, nu. 75% av Sveriges export går till EU:s inre marknad. För att få en hundralapp till skola, vård och omsorg krävs att någon tjänar tre hundralappar någon annanstans än i skola, vård och omsorg. Om vi inte vore med i EU skulle svenska företag ha svårare att exportera sina varor. Svensk välfärd är beroende av EU. På ett väldigt konkret sätt.

Sen har vi ju det där med freden. För oss i Sverige är tanken på krig och ockupation lite abstrakt, men det finns länder i vår absoluta närhet där krig och förtryck är högst verkligt och påtagligt. Vad har de länderna, som Estland Polen, gjort så fort de har blivit fria från förtrycket? Jo, de har skyndat sig som bara attan att få komma med i EU, för de har sett EU som en garant mot förtryck och för att få utvecklas och blomstra till trygga demokratier. (Ja, jag vet att det finns länder i EU som är sådär... Orka gärna påpeka det.)

Världen har precis gått igenom den djupaste ekonomiska krisen sedan 30-talet. På grund av den krisen som var då bröt andra världskriget ut. Då dog 55-60 miljoner människor. Under den här krisen har det varit fred. Det är bättre med byråkrater än soldater, som Marit Paulsen säger.

Och som vi sa då, för 20 år sedan i de jämtländska skogarna: Det är roligare att säga JA!

Clap along if you feel like a room without a roof

Jag är ju alltid glad och stolt över mitt parti, men ibland är jag extra glad, och nu är ett sånt tillfälle. Dels var vi på riksmöte i helgen som var, och då är man alltid glad och uppspelt om än väldigt väldigt trött. Men det är mer en generell glädje.
Det finns också en väldigt specifik glädje.
På riksmötet är det alltid en massa utställare och olika sidoorganisationer har bokbord och sånt. Och nu, detta: HBT-liberaler och Kristna Liberaler delade bokbord. Bara i Folkpartiet! Som den religiösa försvarare av gay rights jag är, blev jag så rörd att jag nästan grinade. Eller.... kanske inte nästan. Jag grinade. Det var så himla fint, och jag tror verkligen att det inte kan hända någon annanstans än i det fina, fria, modiga parti som är Folkpartiet Liberalerna. När man vet hur det är runt omkring i världen då religiösa och nazister slår sina läskiga påsar ihop för att gå i första ledet för HBT-förtrycket, då blir det för mig som en protest. En protest som säger att det finns kristna människor som faktiskt sätter kärleken först istället för att att bara följa reglerna.
Det var den första grejen.
Den andra grejen är att vi har ett så bra ungdomsförbund. När Ung Vänster vill ta patent på antirasism och nekar LUFs medlemmar att tala på manifestationer mot rasism går LUF en annan väg. Kärlekens väg.
Från tidningen Metro:

De nazistiska symboler som eleverna i skolorna Vasa real och Cybergymnasiet möttes av på måndagsmorgonen har nu bemötts – med kärlek. På kvällen sattes det i stället upp pappershjärtan med kärleksbudskap, rapporterar SVT.

Liberala ungdomsförbundet ligger bakom manifestationen.

– När vi hörde om det som hade hänt här så kände vi att vi ville skicka ett stöttande och positivt kärleksbudskap till eleverna. Nazisterna kanske är högljudda, men vi är tusentals fler, säger Linda Nordlund, ordförande i Luf, till SVT.

”Kärleken övervinner alltid hatet”, ”det finns ingen plats för nazister på våra skolor” och ”mångfald är större än enfald”, var några av texterna som klistrats upp, enligt SVT.

I januari klottrades det nazistsymboler på ett flertal religiösa byggnader. Även dessa möttes med kärlek efteråt då någon utförde en "blomsterattack" genom att smycka platserna med blommor.