För det första har jag på sista tiden träffat en massa feministiska och samhällsengagerade tjejer som bara känner till F!s jämställdhetspolitik, och typ tror att det är det enda politiska alternativet om man vill rösta för jämställdhet. Det gör mig väldigt bekymrad. Och egentligen väldigt förvånad också. I alla fall i 15, kanske 20 år har Birgitta Ohlsson varit en av de tydligaste rösterna för jämställdhet i Sverige. Och Maria Arnholm är så glasklar i sitt feministiska budskap. Ändå är det som att de unga tjejer jag pratar med inte har en aning om att det faktiskt finns ett feministiskt parti i regeringen, det parti som genomförde den första "pappamånaden" det parti som vill ta samtyckeslagstiftning ett steg längre så att även den som borde ha förstått att samtycke inte fanns ska kunna bli dömd. Hur har vi kunnat misslyckas så med att nå ut?
Det är första delen i min feministiska ångest. En hel generation av feministiska tjejer är utlämnade till att rösta på ett socialistiskt parti för att vi inte har lyckats nå ut med vårt budskap. Fy tusan!
Den andra delen i ångesten är just det där med socialistiska partier. Många verkar tro att vänster och jämställdhet går hand i hand. Jag skulle hävda den absoluta motsatsen. För länge sedan skrev jag om hur kvinnor alls kan rösta på sossarna, hur kan kvinnor rösta på (S)? men det är faktiskt ett större problem än så.
Det finns två förutsättningar för att det över huvud taget ska kunna bli ett jämställt samhälle. Barnomsorg och äldrevård. Utan dessa två saker, som vi tar för självklart i Sverige, finns det inte en chans i världen att vi kan få ett jämställt samhälle. Hur skulle det gå till? Förutsättningen för att kvinnor överhuvud taget ska kunna finnas på arbetsmarknaden och tjäna egna pengar och därmed få kontroll över sina egna liv är faktiskt de här två sakerna: barnomsorg och äldrevård. För finns inte det så kommer kvinnor vara hänvisade till att ta hand om barn och gamla föräldrar. Antagligen makens gamla föräldrar också, om inte han har en syster som tar hand om dem.
Är du inte lite cynisk nu, Eva? Nä, faktiskt inte. Kan någon visa mig ett enda land i hela världen där det inte ser ut så?
Förutsättningen för barnomsorg och äldrevård är skatteintäkter. Jo, det är sant. Och förutsättningen för skatteintäkter är företag och tillväxt.
S vill på alla sätt göra det svårare för företag att anställa, särskilt unga personer. Mp vill inte ha tillväxt. Vad V vill vet jag inte riktigt, men så fort jag ser Jonas Sjöstedt på TV så misstänkliggör han företagare. Verkar inte som en bra förutsättning för jämställdhet, tycker jag.
Tänkte att vi skulle ha en Beyonce-låt här, men kom att tänka på den här. Vet inte riktigt varför, kanske är ångesten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar