måndag 17 november 2014

Men vad vill hon då..?

Jag tappade sugen lite. Det var inte roligt längre. Men nu börjar sugen komma tillbaka. Och nu när vi har en lång mellanvalsperiod framför oss ska jag bara skriva om roliga saker. Kanske lite recept. Kanske lite kläder, hundar och katter. Och så klart populärkultur.

Den som lyssnar på Spanarna i P1 vet att man behöver tre belägg för att något ska vara en trend. Jag har tre belägg för min tes.

Medeltiden är på väg tillbaka.

Bevis 1: One Direction, Steal my girl. Texten går så här: Everybody wanna steal my girl, everybody wants to take her heart away. Couple billion in the whole wide world find another one 'cos she belongs to me.

Och så kommer det lite mer text, och så detta: She knows, She knows that I never gonna let another take her love away now.

Jag tänker så här.... VAD VILL HON DÅ??????? Om alla vill stjäla henne, hur ställer hon sig till det? Tycker hon också att  hon tillhör dig? Är hon inte sin egen? Stannar hon inte hos dig av sin egen fria vilja? Och om inte, tycker du inte att det känns lite medeltida att hon tillhör dig?

Bevis 2: Magic, Rude. Can I have your daughter for the rest of my life.... ...... I'm gonna marry her anyway, Marry that girl, marry her anyway......

VAD VILL HON DÅ??? Varför fråga pappan över huvud taget? Är hon inte en fri varelse som borde kunna bestämma själv´? Vaddå I'm gonna marry that girl? Ska inte ni gifta er med varann? Så trodde jag att det gick till nu för tiden. Enligt svensk tradition, där man går fram tillsammans i kyrkan för att visa att man gör detta tillsammans och av fri vilja. I'm gonna marry her anyway..... Jag kräks!

Bevis 3: SVTs nya underhållningsprogram Gift vid första ögonkastet. Alltså ett program om arrangerade äktenskap. Det finns så mycket att invända mot detta. Om folk vill hitta kärleken i TV så har inte jag något att invända om det. Jag tycker det är konstigt, men vad vet jag...

Men hur Public Service kan vara så kopiöst omdömeslöst så de gör ett program som framhåller arrangerade äktenskap som något piffigt. Alltså, de förstår väl att det är verklighet för massor med killar och tjejer även i Sverige?

Jag tror att man kan passa ihop med, och lära sig att leva med, massor av människor, det är inte det. Men att legitimera hederskultur. Att framställa det som något lite djärvt och nyskapande.... Det är gammalskapande, det är vad det är.

Så, det var mina tre bevis. Kvinnan ska vara mannens egendom, pappa ska kunna bestämma vem hon ska gifta sig med, eller inte.



onsdag 20 augusti 2014

Idag gick det in

Ja, jag har läst om kriget i i Syrien. Och om Islamiska Staten. Och om Gaza. Jag har läst om det och hört om det på radion och sett på tv. Men det har inte gått in. På ett intellektuellt plan har jag vetat vad som pågår, men det har hamnat i något lager i hjärnan som inte har kontakt med hjärtat.
Så idag skulle vi ha telefonkonferens med Erik Ullenhag. De där telefonkonferenserna är ganska konstiga tillställningar, 400 personer deltar och någon minister eller annan höjdare har ett budskap som de vill nå ut med.
Jag brukar delta för att det är mitt jobb, och för att alltid får jag med mig något. Idag satt jag i bilen på väg hem och lyssnade på konferensen.

Men idag.... Herre Gud! Jag fick nästan köra in till vägrenen och grina. Helt plötsligt så landade allt som pågår i Mellanöstern i hjärtat. Jag har läst exakt det Erik Ullenhag sa förut, att kyrkklockorna i Mosul har ringt i 1700 år, men nu ringer de inte längre för kyrkan är riven. Jag har vetat om det, men det har fastnat i huvudet. Nu brakade det rakt in i hjärtat. Folk dödas för att de tillhör fel religion. Folk dödas för att de dödas. Män, kvinnor och barn dör.

Och i Sverige funderar vi på om vi har råd att ta emot flyktingar. Jag pratade med en politikerkompis i en annan kommun där de ökade kostnaderna på grund av flyktingmottagandet kommer leda till att de inte kan bygga en ny handbollshall. En ny handbollshall!! Alltså på riktigt! Folk dör, på riktigt. Det är inte bara på tv, det är på riktigt. Och politiker i Sverige ser flyktingmottagandet som ett problem för att de inte kan bygga sin handbollshall.

Om vi på riktigt tycker att alla människor är lika mycket värda, då får vi nog vackert vänta med handbollshallen. För världen står i lågor. Vad ska vi göra med de människor som lyckas ta sig till Sverige? Ska vi skicka tillbaka dem till Mosul?

Och jag tänkte, som jag alltid gör när det är tal om stora flyktingströmmar, på mina vänner som kom hit förra gången vi hade lika stora flyktingströmmar på 90-talet. Jag tänkte på hur mycket de berikar mitt och Olas liv. På hur de berikar Sollefteå. På hur deras begåvade barn kommer att berika Sverige när de är klara med sina utbildningar. På all svamp jag hoppas att vi ska plocka tillsammans i höst. Om inte sommaren har varit för torr så det inte blir någon svamp.

Mitt hjärta har varit för torrt. Det är det inte längre.

måndag 11 augusti 2014

Jag älskar RUT!

Det här är ingen fortsättning på att jag kommer ut som queer, för den som trodde det. Det handlar om RUT-avdraget. Jag har länge tänkt skriva en hyllning till RUT-avdraget. Efter jobbdebatten på TV igår är det verkligen dags.
Jag kan erkänna på en gång, jag tittade inte på debatten. Jag tittar inte på några debatter, och om det gör mig till en dålig politiker så får det vara så. Jag tycker det är så hemskt! Det går bara inte.

Men i alla fall, om du inte heller kollade så är det här konflikten:
Ali Estabi (V) sa att RUT leder till att fler skaffar sig tjänstefolk.
Centerns representant i debatten härsknade till och sa att Du målar upp en helt annan bild som kanske passar din retorik och ditt parti. Men det är inte sant. Du får inte kalla de tjejerna som driver Rutföretagen för tjänstefolk. Ta tillbaka det, röt han.

Alltså för ända in i..... Uttalandet tyder på

A) Historielöshet. Hur kan man ens tänka tanken att jämföra de stolta, duktiga RUT-företagarna med gamla tiders tjänstefolk? De var utlämnade åt en familjs godtycke, de bodde ofta där, när husbonden gjorde dem på smällen fick de flytta ut. Det är inte så det funkar idag, om du undrar.

B) Konstig syn på arbete. Jag har jobbat på ett motsvarande RUT-företag när jag pluggade. Det här var innan RUT, så det var en tid då bara de som faktiskt hade mycket pengar, eller hade hemhjälp som löneförmån, hade råd att ha någon som kom och städade. Jag hade två familjer som jag städade hos varannan vecka. Ena familjen hade en dotter som var jättejätteallergisk. Hon bodde där varannan vecka, så när hon skulle komma var det STORSTÄD innan. Alltså torka alla tavelramar, alla lister, dammsuga böcker i bokhyllorna och så vidare. Jag tyckte det var väldigt givande att kunna hjälpa dem att få ett fungerande familjeliv, och de var så tacksamma. Inte vad jag skulle kalla tjänstefolk....

C) Historielöshet igen, men på ett annat sätt. Det är inte så att ingen har betalat för att få städat hemma hos sig förut. Faktiskt. Det fanns folk som städade hemma hos andra förut med, men det finns en avgörande skillnad. Förut skedde det svart. Det finns några saker som är problem med svart arbete. Dels kommer det inte in några skattepengar. Men det är faktiskt underordnat. (Säg inte till Ola att jag har sagt det.) Det som är värre är att man inte får pensionsgrundande inkomst. Eller sjukpenninggrundande. Eller någon social trygghet över huvud taget. Ingen fackförening. Ingen möjlighet att klaga på arbetsgivare.... Vänta! Jag känner igen det här..... Nästan som...... tjänstefolk! Är det möjligt?!? Har RUT faktiskt gjort att kvinnor har fått fler rättigheter när de gör samma sak som de gjorde förut? Ja, det verkar nästan så.

Ja, jag vet. Jag har skrivit om RUT så många gånger att du tröttnar. Men jag tycker det är viktigt.

Vi slutar med lite Dolly. 





måndag 28 juli 2014

Vad har regeringen gjort, egentligen?

När vi var på semester började vi prata om vad regeringen har gjort egentligen, alltså sådant som faktiskt påverkar vanliga människor i vardagen.
Bortsett från det uppenbara, jobbskatteavdraget, så är det en hel del grejer som har hänt under den här regeringens regeringstid som påverkar vardagslivet. Men vi kan ju börja med jobbskatteavdraget. Det gör att jag, med min lön, har ungefär 1600 kr mer i månaden att lägga på vad jag tycker är värt att lägga pengar på. För det är liksom det som är skillnaden mellan pengar som går till skatt och pengar som man får behålla. Båda är mina pengar, som jag har fått i lön, men de som går till skatt kommer kommunen/ staten/ landstinget bestämma vad som ska hända med, och de som går till mig får jag själv bestämma över. Och den som känner mig vet att jag är den typen av person som gärna låter pengarna rulla, så de pengar jag får in kommer att spenderas, så att någon annan får lön, moms kommer in till staten (för jag handlar ingenting svart!) och företag går runt. För så enkelt är det. För att någon ska kunna jobba på ett företag krävs att någon annan har pengar för att kunna köpa varor och tjänster, och så rullar hjulen på.

Det här kanske är en struntsak i sammanhanget, men ändå en sak som jag tror har påverkat många människors liv till det bättre, hävandet av apoteksmonopolet. Tänk förut, innan alltså, när man började känna en förkylning komma smygande på lördag eftermiddag. Då gällde det att man hade grejer hemma sedan förra förkylningen, annars var man rökt. Få tag på nässpray efter klockan tre på lördag eftermiddag var omöjligt. Eller huvudvärkstabletter. Man fick vackert vänta till måndag klockan 10. Alltså Herre Gud! Kommer du inte ihåg det? Det är inte så länge sedan. Det var dessutom en ganska omtvistad reform. Jag kan tänka hur det är för barnfamiljer. Tänk snorig 4-åring med ont i öronen från lördag till måndag. Inte kul.

Jag vill prata restaurangmoms. Inte det mest upphetsande av ämnen, men nu är det dags. Kommer du ihåg hur det var förut när du köpte din flottiga söndagspizza? Om du hade orkat klä på dig ordentligt och ville äta på pizzerian var det ett högre pris än om du bara dragit på dig mjukisbrallorna och åkte och hämtade den för att kräla tillbaka till din håla. Varför? Jo, för att om du åt hemma gällde livsmedelsmoms, det vill säga 12%. Om du däremot åt ute gällde restaurangmoms, 25%, eftersom du blev serverad maten. Var har då regeringen Reinfeldt gjort som är så revolutionerande? Jo, håll i dig! De har ändrat på momssatsen, så att även det du äter på restaurang betraktas som livsmedel. Dra mig baklänges!!! Det här har ju gjort två saker, kan man säga. (Skattmasen Ola säger att det är fler, men det tänker jag inte gå in på. Det är bara för tråkigt.)
Dels har det blivit billigare att ät ute, så att fler kan göra det, så fler kan få jobb, så fler handlar varor och så vidare. (se toppen av inlägget hur hjulen rullar.)
Och dels har det, så klart, blivit enklare för personalen på restaurangen. Jag minns hur det var förut. Ola och jag gick och käkade lunch på thaistället i stan. Vi skulle ta med maten. Momssats 12%. De slog in 25%. Ola försökte förklara att de förlorade på det, för då fick de själva betala momsen upp till 25%. De pratade inte mycket svenska, så de blev bara förvirrade över den här kunden som kom och började prata moms med dem. Det var inte bra, helt enkelt. Samma momssats på äta här eller i påse = enklare för företagare. What's not to like?

Sist men definitivt inte minst: RUT. Fanns det inga som betalade någon för att komma hem och städa hos dem förut? Jo, klart det gjorde. Men i de flesta fall så skedde det svart. Vad är problemet med det då? Till att börja med så gör det att de som utför jobbet inte får pensionsgrundande och sjukförsäkringsgrundande inkomst, så den dag hon, för det är oftast en hon, blir sjuk så står hon där med skägget i brevlådan. För det andra så är det så klart så att om man inte betalar skatt så är det pengar som inte kommer in till staten och mindre pengar till det som vi tycker att skattepengar ska gå till och så vidare.

Det RUT också gör är att det blir möjligt för vanliga människor med vanliga inkomster att ha råd att få hjälp med städning, fönsterputs eller vad det nu är. Vi har en kvinna som kommer och städar ungefär en gång i månaden. Det är jättebra för alla inblandade. Bra för henne, som har ett företag som hon är stolt över, bra för oss som jobbar heltid båda två. Jag har dessutom sju olika politiska uppdrag, så det blir mest Ola som städar. Ola städar snabbt, men inte så noga. En gång i månaden blir det ordentligt städat hemma hos oss, vitt.
Det är inte bara människor i arbetsför ålder som utnyttjar RUT, om du trodde det. Många gamla gör det också. Dels så kan RUT göra att det blir billigare för dem än om de använder sig av kommunala hemtjänsten, men viktigare är att de själva får bestämma vad som ska göras och hur mycket tid det får ta. Hos hemtjänsten är det en handläggare på kommunen som har bestämt vad den gamla ska, och inte ska, få hjälp med, hur ofta och hur lång tid det får ta. Det är kanske rimligt, men det kan vara helt andra saker som just den här personen vill ha hjälp med. RUT gör att årsrika människor får mer frihet att själva bestämma över sina liv.
S vill minska möjligheterna till RUT-avdrag, medan V och F! vill avskaffa det helt.

Den som säger att det inte spelar någon roll hur man röstar.... tänk igen. Det här var bara de exempel jag kom på en dag när jag har ont i huvudet på varför det faktiskt spelar roll. I grund och botten handlar det om vem som ska bestämma mest över ditt liv. Du själv, eller staten.






söndag 13 juli 2014

Jag kommer ut som queer

Nu har det gått en vecka sedan Pridefestivalen i Sundsvall, och jag har sorterat alla intryck lite. Först var jag bara uppfylld av kärlek och glädje, men nu börjar jag kunna se på det lite mer utifrån.

Pridefestivalen handlar om att uppmärksamma situationen för HBTQ-personer, och att fira att all kärlek är lika bra. Under paraden som slingrade genom Sundsvalls gator blev jag väldigt rörd och greps av att vara en del av något mycket större. Vi gick inte i parad bara för HBTQ-personer i Sverige, utan även för dem i Ryssland, Uganda och andra länder där förföljelse av HBTQ-personer sanktioneras av staten.

Precis idag, när jag började på att skriva det här inlägget dök den här bilden upp i mitt facebookflöde. En händelse som ser ut som en tanke...


Okej, det där med att vara queer, då. Queer kan vara vad som helst som bryter mot heteronormen, och var och en kan bestämma om den är queer eller ej. Så jag frågade Morgan, som utbildar i HBTQ-frågor, om jag kan kalla mig queer då jag är kvinna som väljer att inte skaffa barn. Ja, sa han, om du vill det så kan du det.
Så jag berättade det för en nyfunnen bekant medan jag målade hans naglar i regnbågsfärger.
- Vill du gärna vara queer? sa han.
- Ja, sa jag, jag vill nog det.
- Det är ju mycket roligare.
- Och jag hatar heteronormen.
För det gör jag verkligen! Den nya bekantingen och jag pratade könsroller med en annan ny bekant. Hon berättade att hennes mamma och pappa gjorde ungefär lika mycket hemma, men att hennes mamma var frustrerad över att pappan gjorde alla sysslor utomhus, och träffade därmed grannarna och annat folk att surra med. Mamman gjorde allting inne, och blev därför väldigt ensam. Heteronormen stängde i just det här fallet in en social kvinna, så att hon inte får träffa folk. För den här arbetsfördelningen kom sig naturligt för dem.
I Frankrike sänkte man normalarbetstiden från 40 timmar i veckan till 35. Vad hände då? Jo kvinnor fick göra mer obetalt hemarbete, män fick mer fritid.

Det här är så klart bara några exempel på den där himla heteronormen, det finns otaliga andra. Och alla förlorar på det. Kvinnor, män, homo, hetero, allas liv blir mindre av den där normen som pressar in oss allihop i former som skaver. För vissa mer, för andra mindre.

Så därför kommer jag ut som queer idag. Jag hatar heteronormen, och hoppas på att den en dag inte ska ha så stor betydelse i våra liv. För oss allihop.

onsdag 2 juli 2014

Hur ska tjejer kunna veta....

....vad som är okej?

Det här är inte vetenskapligt på något vis, utan bara en sak jag har funderat på. Hur framställs relationer på film/ i böcker och så vidare? Och om man matas med en viss sorts bild från att man är liten, hur ska man då kunna veta vad som är normalt och inte?
VI börjar med Skönheten och odjuret, klassisk Disneyfilm. En del tycker kanske att den sänder ett budskap om att se skönheten som finns på insidan, men det gör den fasen inte!
För om det är det den visar, då är skönhet att spärra in någon, att skrika åt den, att hota familjen, att kontrollera och domdera. För det är det Odjuret gör mot Belle. Han är definitivt inte snäll mot henne. Men hon ser något i hans blick, och ljuv musik uppstår. Fy fasen! Hur ska en tjej som har vuxit upp med Skönheten och Odjuret som romantiskt ideal veta när det faktiskt är dags att ge upp, att gå sin väg?

Twilight. Jag ÄLSKADE Twilight. Alltså inte på ett normalt sätt, utan på det där riktigt besatta sättet som tonårstjejer äskar. Vad då? Jag var bara 33 när jag läste den. Min inre tonåring är stark. Jag läste alla fyra böckerna, inte en utan kanske snarare tre gånger på rad. Jag låg och läste till tre på nätterna. När jag gick till jobbet hade jag en bok i handväskan och läste på varje ledig stund.

Men en dag vaknade jag ut förtrollningen och nu kan jag inte tänka på dem utan att se Edward som ett kontrollerande kräk. Bella får inte umgås med vem hon vill. Hon får inte köra sin skruttiga gamla bil som hon älskar. Han smyger in i hennes rum på nätterna och sitter och tittar på henne. Ja, jag tyckte också att det var romantiskt. Men då var jag 33 år, och gift med världens minst kontrollerande man. Det gjorde ingen skada på mig. Men för en fjortonåring som ska börja träffa killar, vad får hon för syn? Om han kontrollerar mig så älskar han mig verkligen....

Vi skulle kunna ta upp 50 nyanser av honom också, men jag har faktiskt inte läst den. Jag lånade den, och började, men jag tog mig kanske 12 sidor sedan var det för tramsigt. Men vad jag förstår så spinner den på samma tråd.

Jag frågade Ola, den icke-kontrollerande mannen, om någon sund och fin kärlekshistoria från populärkulturen. Den enda vi kommer på är den i Zombieland. En tjej som inte litar på någon som lär sig vänskap och tillit och en kille som inte vågar något som lär sig att stå på egna ben. De växer som människor och blir bättre tillsammans. Och slår ihjäl zombier under tiden. Det är riktig kärlek, det.


tisdag 24 juni 2014

Feministisk ångest!!!

På sista tiden har jag drabbats av feministisk ångest. Det finns egentligen två skäl till det, och jag ska berätta om båda två här.
För det första har jag på sista tiden träffat en massa feministiska och samhällsengagerade tjejer som bara känner till F!s jämställdhetspolitik, och typ tror att det är det enda politiska alternativet om man vill rösta för jämställdhet. Det gör mig väldigt bekymrad. Och egentligen väldigt förvånad också. I alla fall i 15, kanske 20 år har Birgitta Ohlsson varit en av de tydligaste rösterna för jämställdhet i Sverige. Och Maria Arnholm är så glasklar i sitt feministiska budskap. Ändå är det som att de unga tjejer jag pratar med inte har en aning om att det faktiskt finns ett feministiskt parti i regeringen,  det parti som genomförde den första "pappamånaden" det parti som vill ta samtyckeslagstiftning ett steg längre så att även den som borde ha förstått att samtycke inte fanns ska kunna bli dömd. Hur har vi kunnat misslyckas så med att nå ut?
Det är första delen i min feministiska ångest. En hel generation av feministiska tjejer är utlämnade till att rösta på ett socialistiskt parti för att vi inte har lyckats nå ut med vårt budskap. Fy tusan!

Den andra delen i ångesten är just det där med socialistiska partier. Många verkar tro att vänster och jämställdhet går hand i hand. Jag skulle hävda den absoluta motsatsen. För länge sedan skrev jag om hur kvinnor alls kan rösta på sossarna, hur kan kvinnor rösta på (S)? men det är faktiskt ett större problem än så.
Det finns två förutsättningar för att det över huvud taget ska kunna bli ett jämställt samhälle. Barnomsorg och äldrevård. Utan dessa två saker, som vi tar för självklart i Sverige, finns det inte en chans i världen att vi kan få ett jämställt samhälle. Hur skulle det gå till? Förutsättningen för att kvinnor överhuvud taget ska kunna finnas på arbetsmarknaden och tjäna egna pengar och därmed få kontroll över sina egna liv är faktiskt de här två sakerna: barnomsorg och äldrevård. För finns inte det så kommer kvinnor vara hänvisade till att ta hand om barn och gamla föräldrar. Antagligen makens gamla föräldrar också, om inte han har en syster som tar hand om dem.
Är du inte lite cynisk nu, Eva? Nä, faktiskt inte. Kan någon visa mig ett enda land i hela världen där det inte ser ut så?
Förutsättningen för barnomsorg och äldrevård är skatteintäkter. Jo, det är sant. Och förutsättningen för skatteintäkter är företag och tillväxt.
S vill på alla sätt göra det svårare för företag att anställa, särskilt unga personer. Mp vill inte ha tillväxt. Vad V vill vet jag inte riktigt, men så fort jag ser Jonas Sjöstedt på TV så misstänkliggör han företagare. Verkar inte som en bra förutsättning för jämställdhet, tycker jag.

Tänkte att vi skulle ha en Beyonce-låt här, men kom att tänka på den här. Vet inte riktigt varför, kanske är ångesten.