Men vad vill hon då..?

Jag tappade sugen lite. Det var inte roligt längre. Men nu börjar sugen komma tillbaka. Och nu när vi har en lång mellanvalsperiod framför oss ska jag bara skriva om roliga saker. Kanske lite recept. Kanske lite kläder, hundar och katter. Och så klart populärkultur.

Den som lyssnar på Spanarna i P1 vet att man behöver tre belägg för att något ska vara en trend. Jag har tre belägg för min tes.

Medeltiden är på väg tillbaka.

Bevis 1: One Direction, Steal my girl. Texten går så här: Everybody wanna steal my girl, everybody wants to take her heart away. Couple billion in the whole wide world find another one 'cos she belongs to me.

Och så kommer det lite mer text, och så detta: She knows, She knows that I never gonna let another take her love away now.

Jag tänker så här.... VAD VILL HON DÅ??????? Om alla vill stjäla henne, hur ställer hon sig till det? Tycker hon också att  hon tillhör dig? Är hon inte sin egen? Stannar hon inte hos dig av sin egen fria vilja? Och om inte, tycker du inte att det känns lite medeltida att hon tillhör dig?

Bevis 2: Magic, Rude. Can I have your daughter for the rest of my life.... ...... I'm gonna marry her anyway, Marry that girl, marry her anyway......

VAD VILL HON DÅ??? Varför fråga pappan över huvud taget? Är hon inte en fri varelse som borde kunna bestämma själv´? Vaddå I'm gonna marry that girl? Ska inte ni gifta er med varann? Så trodde jag att det gick till nu för tiden. Enligt svensk tradition, där man går fram tillsammans i kyrkan för att visa att man gör detta tillsammans och av fri vilja. I'm gonna marry her anyway..... Jag kräks!

Bevis 3: SVTs nya underhållningsprogram Gift vid första ögonkastet. Alltså ett program om arrangerade äktenskap. Det finns så mycket att invända mot detta. Om folk vill hitta kärleken i TV så har inte jag något att invända om det. Jag tycker det är konstigt, men vad vet jag...

Men hur Public Service kan vara så kopiöst omdömeslöst så de gör ett program som framhåller arrangerade äktenskap som något piffigt. Alltså, de förstår väl att det är verklighet för massor med killar och tjejer även i Sverige?

Jag tror att man kan passa ihop med, och lära sig att leva med, massor av människor, det är inte det. Men att legitimera hederskultur. Att framställa det som något lite djärvt och nyskapande.... Det är gammalskapande, det är vad det är.

Så, det var mina tre bevis. Kvinnan ska vara mannens egendom, pappa ska kunna bestämma vem hon ska gifta sig med, eller inte.

Idag gick det in

Ja, jag har läst om kriget i i Syrien. Och om Islamiska Staten. Och om Gaza. Jag har läst om det och hört om det på radion och sett på tv. Men det har inte gått in. På ett intellektuellt plan har jag vetat vad som pågår, men det har hamnat i något lager i hjärnan som inte har kontakt med hjärtat.
Så idag skulle vi ha telefonkonferens med Erik Ullenhag. De där telefonkonferenserna är ganska konstiga tillställningar, 400 personer deltar och någon minister eller annan höjdare har ett budskap som de vill nå ut med.
Jag brukar delta för att det är mitt jobb, och för att alltid får jag med mig något. Idag satt jag i bilen på väg hem och lyssnade på konferensen.

Men idag.... Herre Gud! Jag fick nästan köra in till vägrenen och grina. Helt plötsligt så landade allt som pågår i Mellanöstern i hjärtat. Jag har läst exakt det Erik Ullenhag sa förut, att kyrkklockorna i Mosul har ringt i 1700 år, men nu ringer de inte längre för kyrkan är riven. Jag har vetat om det, men det har fastnat i huvudet. Nu brakade det rakt in i hjärtat. Folk dödas för att de tillhör fel religion. Folk dödas för att de dödas. Män, kvinnor och barn dör.

Och i Sverige funderar vi på om vi har råd att ta emot flyktingar. Jag pratade med en politikerkompis i en annan kommun där de ökade kostnaderna på grund av flyktingmottagandet kommer leda till att de inte kan bygga en ny handbollshall. En ny handbollshall!! Alltså på riktigt! Folk dör, på riktigt. Det är inte bara på tv, det är på riktigt. Och politiker i Sverige ser flyktingmottagandet som ett problem för att de inte kan bygga sin handbollshall.

Om vi på riktigt tycker att alla människor är lika mycket värda, då får vi nog vackert vänta med handbollshallen. För världen står i lågor. Vad ska vi göra med de människor som lyckas ta sig till Sverige? Ska vi skicka tillbaka dem till Mosul?

Och jag tänkte, som jag alltid gör när det är tal om stora flyktingströmmar, på mina vänner som kom hit förra gången vi hade lika stora flyktingströmmar på 90-talet. Jag tänkte på hur mycket de berikar mitt och Olas liv. På hur de berikar Sollefteå. På hur deras begåvade barn kommer att berika Sverige när de är klara med sina utbildningar. På all svamp jag hoppas att vi ska plocka tillsammans i höst. Om inte sommaren har varit för torr så det inte blir någon svamp.

Mitt hjärta har varit för torrt. Det är det inte längre.

Jag älskar RUT!

Det här är ingen fortsättning på att jag kommer ut som queer, för den som trodde det. Det handlar om RUT-avdraget. Jag har länge tänkt skriva en hyllning till RUT-avdraget. Efter jobbdebatten på TV igår är det verkligen dags.
Jag kan erkänna på en gång, jag tittade inte på debatten. Jag tittar inte på några debatter, och om det gör mig till en dålig politiker så får det vara så. Jag tycker det är så hemskt! Det går bara inte.

Men i alla fall, om du inte heller kollade så är det här konflikten:
Ali Estabi (V) sa att RUT leder till att fler skaffar sig tjänstefolk.
Centerns representant i debatten härsknade till och sa att Du målar upp en helt annan bild som kanske passar din retorik och ditt parti. Men det är inte sant. Du får inte kalla de tjejerna som driver Rutföretagen för tjänstefolk. Ta tillbaka det, röt han.

Alltså för ända in i..... Uttalandet tyder på

A) Historielöshet. Hur kan man ens tänka tanken att jämföra de stolta, duktiga RUT-företagarna med gamla tiders tjänstefolk? De var utlämnade åt en familjs godtycke, de bodde ofta där, när husbonden gjorde dem på smällen fick de flytta ut. Det är inte så det funkar idag, om du undrar.

B) Konstig syn på arbete. Jag har jobbat på ett motsvarande RUT-företag när jag pluggade. Det här var innan RUT, så det var en tid då bara de som faktiskt hade mycket pengar, eller hade hemhjälp som löneförmån, hade råd att ha någon som kom och städade. Jag hade två familjer som jag städade hos varannan vecka. Ena familjen hade en dotter som var jättejätteallergisk. Hon bodde där varannan vecka, så när hon skulle komma var det STORSTÄD innan. Alltså torka alla tavelramar, alla lister, dammsuga böcker i bokhyllorna och så vidare. Jag tyckte det var väldigt givande att kunna hjälpa dem att få ett fungerande familjeliv, och de var så tacksamma. Inte vad jag skulle kalla tjänstefolk....

C) Historielöshet igen, men på ett annat sätt. Det är inte så att ingen har betalat för att få städat hemma hos sig förut. Faktiskt. Det fanns folk som städade hemma hos andra förut med, men det finns en avgörande skillnad. Förut skedde det svart. Det finns några saker som är problem med svart arbete. Dels kommer det inte in några skattepengar. Men det är faktiskt underordnat. (Säg inte till Ola att jag har sagt det.) Det som är värre är att man inte får pensionsgrundande inkomst. Eller sjukpenninggrundande. Eller någon social trygghet över huvud taget. Ingen fackförening. Ingen möjlighet att klaga på arbetsgivare.... Vänta! Jag känner igen det här..... Nästan som...... tjänstefolk! Är det möjligt?!? Har RUT faktiskt gjort att kvinnor har fått fler rättigheter när de gör samma sak som de gjorde förut? Ja, det verkar nästan så.

Ja, jag vet. Jag har skrivit om RUT så många gånger att du tröttnar. Men jag tycker det är viktigt.

Vi slutar med lite Dolly. 

Vad har regeringen gjort, egentligen?

När vi var på semester började vi prata om vad regeringen har gjort egentligen, alltså sådant som faktiskt påverkar vanliga människor i vardagen.
Bortsett från det uppenbara, jobbskatteavdraget, så är det en hel del grejer som har hänt under den här regeringens regeringstid som påverkar vardagslivet. Men vi kan ju börja med jobbskatteavdraget. Det gör att jag, med min lön, har ungefär 1600 kr mer i månaden att lägga på vad jag tycker är värt att lägga pengar på. För det är liksom det som är skillnaden mellan pengar som går till skatt och pengar som man får behålla. Båda är mina pengar, som jag har fått i lön, men de som går till skatt kommer kommunen/ staten/ landstinget bestämma vad som ska hända med, och de som går till mig får jag själv bestämma över. Och den som känner mig vet att jag är den typen av person som gärna låter pengarna rulla, så de pengar jag får in kommer att spenderas, så att någon annan får lön, moms kommer in till staten (för jag handlar ingenting svart!) och företag går runt. För så enkelt är det. För att någon ska kunna jobba på ett företag krävs att någon annan har pengar för att kunna köpa varor och tjänster, och så rullar hjulen på.

Det här kanske är en struntsak i sammanhanget, men ändå en sak som jag tror har påverkat många människors liv till det bättre, hävandet av apoteksmonopolet. Tänk förut, innan alltså, när man började känna en förkylning komma smygande på lördag eftermiddag. Då gällde det att man hade grejer hemma sedan förra förkylningen, annars var man rökt. Få tag på nässpray efter klockan tre på lördag eftermiddag var omöjligt. Eller huvudvärkstabletter. Man fick vackert vänta till måndag klockan 10. Alltså Herre Gud! Kommer du inte ihåg det? Det är inte så länge sedan. Det var dessutom en ganska omtvistad reform. Jag kan tänka hur det är för barnfamiljer. Tänk snorig 4-åring med ont i öronen från lördag till måndag. Inte kul.

Jag vill prata restaurangmoms. Inte det mest upphetsande av ämnen, men nu är det dags. Kommer du ihåg hur det var förut när du köpte din flottiga söndagspizza? Om du hade orkat klä på dig ordentligt och ville äta på pizzerian var det ett högre pris än om du bara dragit på dig mjukisbrallorna och åkte och hämtade den för att kräla tillbaka till din håla. Varför? Jo, för att om du åt hemma gällde livsmedelsmoms, det vill säga 12%. Om du däremot åt ute gällde restaurangmoms, 25%, eftersom du blev serverad maten. Var har då regeringen Reinfeldt gjort som är så revolutionerande? Jo, håll i dig! De har ändrat på momssatsen, så att även det du äter på restaurang betraktas som livsmedel. Dra mig baklänges!!! Det här har ju gjort två saker, kan man säga. (Skattmasen Ola säger att det är fler, men det tänker jag inte gå in på. Det är bara för tråkigt.)
Dels har det blivit billigare att ät ute, så att fler kan göra det, så fler kan få jobb, så fler handlar varor och så vidare. (se toppen av inlägget hur hjulen rullar.)
Och dels har det, så klart, blivit enklare för personalen på restaurangen. Jag minns hur det var förut. Ola och jag gick och käkade lunch på thaistället i stan. Vi skulle ta med maten. Momssats 12%. De slog in 25%. Ola försökte förklara att de förlorade på det, för då fick de själva betala momsen upp till 25%. De pratade inte mycket svenska, så de blev bara förvirrade över den här kunden som kom och började prata moms med dem. Det var inte bra, helt enkelt. Samma momssats på äta här eller i påse = enklare för företagare. What's not to like?

Sist men definitivt inte minst: RUT. Fanns det inga som betalade någon för att komma hem och städa hos dem förut? Jo, klart det gjorde. Men i de flesta fall så skedde det svart. Vad är problemet med det då? Till att börja med så gör det att de som utför jobbet inte får pensionsgrundande och sjukförsäkringsgrundande inkomst, så den dag hon, för det är oftast en hon, blir sjuk så står hon där med skägget i brevlådan. För det andra så är det så klart så att om man inte betalar skatt så är det pengar som inte kommer in till staten och mindre pengar till det som vi tycker att skattepengar ska gå till och så vidare.

Det RUT också gör är att det blir möjligt för vanliga människor med vanliga inkomster att ha råd att få hjälp med städning, fönsterputs eller vad det nu är. Vi har en kvinna som kommer och städar ungefär en gång i månaden. Det är jättebra för alla inblandade. Bra för henne, som har ett företag som hon är stolt över, bra för oss som jobbar heltid båda två. Jag har dessutom sju olika politiska uppdrag, så det blir mest Ola som städar. Ola städar snabbt, men inte så noga. En gång i månaden blir det ordentligt städat hemma hos oss, vitt.
Det är inte bara människor i arbetsför ålder som utnyttjar RUT, om du trodde det. Många gamla gör det också. Dels så kan RUT göra att det blir billigare för dem än om de använder sig av kommunala hemtjänsten, men viktigare är att de själva får bestämma vad som ska göras och hur mycket tid det får ta. Hos hemtjänsten är det en handläggare på kommunen som har bestämt vad den gamla ska, och inte ska, få hjälp med, hur ofta och hur lång tid det får ta. Det är kanske rimligt, men det kan vara helt andra saker som just den här personen vill ha hjälp med. RUT gör att årsrika människor får mer frihet att själva bestämma över sina liv.
S vill minska möjligheterna till RUT-avdrag, medan V och F! vill avskaffa det helt.

Den som säger att det inte spelar någon roll hur man röstar.... tänk igen. Det här var bara de exempel jag kom på en dag när jag har ont i huvudet på varför det faktiskt spelar roll. I grund och botten handlar det om vem som ska bestämma mest över ditt liv. Du själv, eller staten.

Jag kommer ut som queer

Nu har det gått en vecka sedan Pridefestivalen i Sundsvall, och jag har sorterat alla intryck lite. Först var jag bara uppfylld av kärlek och glädje, men nu börjar jag kunna se på det lite mer utifrån.

Pridefestivalen handlar om att uppmärksamma situationen för HBTQ-personer, och att fira att all kärlek är lika bra. Under paraden som slingrade genom Sundsvalls gator blev jag väldigt rörd och greps av att vara en del av något mycket större. Vi gick inte i parad bara för HBTQ-personer i Sverige, utan även för dem i Ryssland, Uganda och andra länder där förföljelse av HBTQ-personer sanktioneras av staten.

Precis idag, när jag började på att skriva det här inlägget dök den här bilden upp i mitt facebookflöde. En händelse som ser ut som en tanke...

Okej, det där med att vara queer, då. Queer kan vara vad som helst som bryter mot heteronormen, och var och en kan bestämma om den är queer eller ej. Så jag frågade Morgan, som utbildar i HBTQ-frågor, om jag kan kalla mig queer då jag är kvinna som väljer att inte skaffa barn. Ja, sa han, om du vill det så kan du det.
Så jag berättade det för en nyfunnen bekant medan jag målade hans naglar i regnbågsfärger.
- Vill du gärna vara queer? sa han.
- Ja, sa jag, jag vill nog det.
- Det är ju mycket roligare.
- Och jag hatar heteronormen.
För det gör jag verkligen! Den nya bekantingen och jag pratade könsroller med en annan ny bekant. Hon berättade att hennes mamma och pappa gjorde ungefär lika mycket hemma, men att hennes mamma var frustrerad över att pappan gjorde alla sysslor utomhus, och träffade därmed grannarna och annat folk att surra med. Mamman gjorde allting inne, och blev därför väldigt ensam. Heteronormen stängde i just det här fallet in en social kvinna, så att hon inte får träffa folk. För den här arbetsfördelningen kom sig naturligt för dem.
I Frankrike sänkte man normalarbetstiden från 40 timmar i veckan till 35. Vad hände då? Jo kvinnor fick göra mer obetalt hemarbete, män fick mer fritid.

Det här är så klart bara några exempel på den där himla heteronormen, det finns otaliga andra. Och alla förlorar på det. Kvinnor, män, homo, hetero, allas liv blir mindre av den där normen som pressar in oss allihop i former som skaver. För vissa mer, för andra mindre.

Så därför kommer jag ut som queer idag. Jag hatar heteronormen, och hoppas på att den en dag inte ska ha så stor betydelse i våra liv. För oss allihop.

Hur ska tjejer kunna veta....

....vad som är okej?

Det här är inte vetenskapligt på något vis, utan bara en sak jag har funderat på. Hur framställs relationer på film/ i böcker och så vidare? Och om man matas med en viss sorts bild från att man är liten, hur ska man då kunna veta vad som är normalt och inte?
VI börjar med Skönheten och odjuret, klassisk Disneyfilm. En del tycker kanske att den sänder ett budskap om att se skönheten som finns på insidan, men det gör den fasen inte!
För om det är det den visar, då är skönhet att spärra in någon, att skrika åt den, att hota familjen, att kontrollera och domdera. För det är det Odjuret gör mot Belle. Han är definitivt inte snäll mot henne. Men hon ser något i hans blick, och ljuv musik uppstår. Fy fasen! Hur ska en tjej som har vuxit upp med Skönheten och Odjuret som romantiskt ideal veta när det faktiskt är dags att ge upp, att gå sin väg?

Twilight. Jag ÄLSKADE Twilight. Alltså inte på ett normalt sätt, utan på det där riktigt besatta sättet som tonårstjejer äskar. Vad då? Jag var bara 33 när jag läste den. Min inre tonåring är stark. Jag läste alla fyra böckerna, inte en utan kanske snarare tre gånger på rad. Jag låg och läste till tre på nätterna. När jag gick till jobbet hade jag en bok i handväskan och läste på varje ledig stund.

Men en dag vaknade jag ut förtrollningen och nu kan jag inte tänka på dem utan att se Edward som ett kontrollerande kräk. Bella får inte umgås med vem hon vill. Hon får inte köra sin skruttiga gamla bil som hon älskar. Han smyger in i hennes rum på nätterna och sitter och tittar på henne. Ja, jag tyckte också att det var romantiskt. Men då var jag 33 år, och gift med världens minst kontrollerande man. Det gjorde ingen skada på mig. Men för en fjortonåring som ska börja träffa killar, vad får hon för syn? Om han kontrollerar mig så älskar han mig verkligen....

Vi skulle kunna ta upp 50 nyanser av honom också, men jag har faktiskt inte läst den. Jag lånade den, och började, men jag tog mig kanske 12 sidor sedan var det för tramsigt. Men vad jag förstår så spinner den på samma tråd.

Jag frågade Ola, den icke-kontrollerande mannen, om någon sund och fin kärlekshistoria från populärkulturen. Den enda vi kommer på är den i Zombieland. En tjej som inte litar på någon som lär sig vänskap och tillit och en kille som inte vågar något som lär sig att stå på egna ben. De växer som människor och blir bättre tillsammans. Och slår ihjäl zombier under tiden. Det är riktig kärlek, det.

Feministisk ångest!!!

På sista tiden har jag drabbats av feministisk ångest. Det finns egentligen två skäl till det, och jag ska berätta om båda två här.
För det första har jag på sista tiden träffat en massa feministiska och samhällsengagerade tjejer som bara känner till F!s jämställdhetspolitik, och typ tror att det är det enda politiska alternativet om man vill rösta för jämställdhet. Det gör mig väldigt bekymrad. Och egentligen väldigt förvånad också. I alla fall i 15, kanske 20 år har Birgitta Ohlsson varit en av de tydligaste rösterna för jämställdhet i Sverige. Och Maria Arnholm är så glasklar i sitt feministiska budskap. Ändå är det som att de unga tjejer jag pratar med inte har en aning om att det faktiskt finns ett feministiskt parti i regeringen,  det parti som genomförde den första "pappamånaden" det parti som vill ta samtyckeslagstiftning ett steg längre så att även den som borde ha förstått att samtycke inte fanns ska kunna bli dömd. Hur har vi kunnat misslyckas så med att nå ut?
Det är första delen i min feministiska ångest. En hel generation av feministiska tjejer är utlämnade till att rösta på ett socialistiskt parti för att vi inte har lyckats nå ut med vårt budskap. Fy tusan!

Den andra delen i ångesten är just det där med socialistiska partier. Många verkar tro att vänster och jämställdhet går hand i hand. Jag skulle hävda den absoluta motsatsen. För länge sedan skrev jag om hur kvinnor alls kan rösta på sossarna, hur kan kvinnor rösta på (S)? men det är faktiskt ett större problem än så.
Det finns två förutsättningar för att det över huvud taget ska kunna bli ett jämställt samhälle. Barnomsorg och äldrevård. Utan dessa två saker, som vi tar för självklart i Sverige, finns det inte en chans i världen att vi kan få ett jämställt samhälle. Hur skulle det gå till? Förutsättningen för att kvinnor överhuvud taget ska kunna finnas på arbetsmarknaden och tjäna egna pengar och därmed få kontroll över sina egna liv är faktiskt de här två sakerna: barnomsorg och äldrevård. För finns inte det så kommer kvinnor vara hänvisade till att ta hand om barn och gamla föräldrar. Antagligen makens gamla föräldrar också, om inte han har en syster som tar hand om dem.
Är du inte lite cynisk nu, Eva? Nä, faktiskt inte. Kan någon visa mig ett enda land i hela världen där det inte ser ut så?
Förutsättningen för barnomsorg och äldrevård är skatteintäkter. Jo, det är sant. Och förutsättningen för skatteintäkter är företag och tillväxt.
S vill på alla sätt göra det svårare för företag att anställa, särskilt unga personer. Mp vill inte ha tillväxt. Vad V vill vet jag inte riktigt, men så fort jag ser Jonas Sjöstedt på TV så misstänkliggör han företagare. Verkar inte som en bra förutsättning för jämställdhet, tycker jag.

Tänkte att vi skulle ha en Beyonce-låt här, men kom att tänka på den här. Vet inte riktigt varför, kanske är ångesten.

Jag blir så fruktansvärt arg...

... på vänstertyckare som antyder att nuvarande regering skulle göra gemensam sak med SD för att få fortsätta regera.
Nu senat i Aftonbladet, rakt ut bara. Fredrik Reinfeldts smutsiga valrörelse
Vem är det som är smutsig, undrar jag.
Sittande regering har gjort upp med Miljöpartiet om arbetskraftsinvandring och migrationspolitik för att SD inte skulle få inflytande i de frågorna. I Sverige hade facken tidigare veto om vilka som skulle få komma hit genom arbetskraftsinvandring. Den möjligheten har regeringen tagit bort. S vill återinföra den. (Det här är ämne för ett helt eget inlägg, men S tycker på allvar att facken är bättre än arbetsgivarna att bestämma vilka som ska få komma till Sverige och arbeta. Vem är det som är främlingsfientlig?)
Den som tittar på riksdagsdebatter, eller för den delen debatten i kommunfullmäktige i Sollefteå, vet att regeringen och oppositionen i Sollefteå (det är samma partier) är stenhårda i sin kritik av SD.
Jag tror inte att Karin Pettersson ens tror att ett samarbete mellan SD och regeringen skulle bli verkligt. Jag tror att hon bara skriver det för att smutsa ner. Och det är så fult!
Tror hon att Folkpartiets valarbetare skulle lägga en enda dag på kampanjande om vi trodde att regeringen skulle samarbeta med SD? Det tror inte jag.
Skulle Centerns väljare rösta på Centern om det var ett sådant samarbete som hägrade? Knappast.

Jag minns så väl hur det var efter förra valet. Hur vi som är engagerade i Allianspartierna knappt kunde glädjas över den historiska händelsen att en borgerlig regering fick sitta kvar. Det har aldrig hänt tidigare i Sveriges historia, men vi kunde inte vara glada, för det fanns en stor spottloska i glädjebägaren.
Skulle Birgitta Ohlsson, som är en av de mest drivande feministerna och HBTQ-aktivisterna i Sverige sätta sig i en regering med Jimmie Åkesson? Tillåt mig skratta!

Det finns säkert saker att kritisera regeringen för, särskilt om man är ledarskribent på en sossetidning. Men kritisera för något som är sant då! Hitta inte på en massa skit!

Min eftervalsanalys

Det är så många som har gjort eftervalsanalyser de senaste dagarna, så känner mig manad. Här kommer min:
Halva befolkningen röstade inte. Det är skandal. Men kanske något vi som politiker får ta på oss, att vi inte har lyckats förmedla varför EU har betydelse i människors liv, och även varför man inte ska tro på allt tok som sägs om EU. Jag lyssnade på en EU-korrespondent för ett tag sedan som sa att man skulle göra "Fredrik Reinfeldt-testet" varje gång man hör t ex. att EU vill förbjuda ditten eller datten. Byt ut EU mot Fredrik Reinfeldt och fundera, tror du på det här? Om inte, så stämmer det antagligen inte.

Men åter sitt själva analysen. SD fick nästan 10%. Betyder det att samhället är mer rasistiskt nu än för, säg 20 år sedan? Jag tror inte det. De där mätningarna som kommer från Göteborg varje år tyder på att det inte är så. Vad jag tror har hänt är att det har blivit mindre socialt accepterat att vara rasist, alltså vardagsrasist, så att de som är det känner sig utskuffade ur de vanliga partierna. För 20 år sedan röstade antagligen de är människorna på S eller M eller KD eller vad det nu är, och var ganska ostörda där, men nu tar alla andra partier så kraftigt avstånd från rasism till exempel att det inte finns något utrymme där.

För 20 år sedan bestod KD av öppet homofoba. Det vet jag att det var så, jag såg det med egna ögon. När vi åkte till Gospelfestival med Svenska kyrkans unga, för kanske exakt 20 år sedan gick min kompis Ann-Chatrin och jag förbi KDUs monter hand i hand, bara för att kolla om de skulle säga något. Det gjorde de, kan man lugnt säga. Vi fick höra hur äckliga vi var, om man säger så. Nu har vinden till ganska stor del vänt i KD. Vart ska de som vill hata bögar ta vägen? Till SD, så klart.

De som tycker att kvinnor inte är lika mycket värda och inte ska få bestämma över sina egna liv, de kunde nog leva i högsta välmåga i ganska många partier förut. Men nu, vart ska de bli av?

Så jag tror egentligen inte att det är ett hårdare, kallare samhälle vi lever i. Egentligen är det ett bättre samhälle, med mindre utrymme för dem som vill hata. Jag är inte säker på det här. Hoppas jag har rätt.

Alltså, jag vill absolut inte säga att det inte är ett problem att SD fick nästan 10%, det är ett jätteproblem! Men jag tror inte att det speglar ett kallare, hårdare samhälle. Inte bara i alla fall. Och det är ett jätteproblem att Nationella fronten fin 25 % i Frankrike. Och så vidare. Att de högerextrema får inflytande i EU är helt gräsligt, särskilt med tanke på vilket hästjobb som nu är genomfört med EUs flyktingpolitik och det. Tur att de är klara med första delen. Hoppas att detta inte sätter käppar i hjulen för andra delen, med lagliga vägar in i EU.

När argumenten inte biter....

Ja, jag har varit en dålig bloggare, men så är det ibland. Nu är EP-valrörelsen över och vi kan inte göra så mycket mer för det här valresultatet så det blir lite tid att tänka och skriva.

Min kamrat Tobias har de senaste dagarna dagarna funderat på hur man ska bemöta SD då vanliga argument med fakta och logik inte fungerar och man bara känner sig handfallen. Jag kan dela den frågan med Tobias, men jag tänker lite så här, SDs kärnväljare kommer antagligen inte rösta på till exempel Folkpartiet oavsett vad vi säger eller gör. Det handlar nog om att försöka minimera att fler röstar på dem. Och det bästa botemedlet mot det är att låta SD prata. På de debatter och grejer jag har varit på där SD har deltagit har åhörarna blivit immuna mot dem. Dels för att de har så dåliga företrädare lokalt. Alltså riktigt dåliga. Och dels för att folk inte gillar det de hör.

Vi behöver ju inte titta längre än den senaste månadens märkliga utspel av Kristina Winberg. Herre Guuuud! Alltså på riktigt. Folk som röstar på en människa som verkar som totalt inkompetent, på dem biter ingenting. Och det är inte dem vi kan övertyga. Det handlar om att göra dem synliga så att vanliga människor ska få höra vad de säger så att man inte kan slentrianrösta på dem. För jag tror inte att någon stor massa i Sverige är rasister eller misogyna, jag tror att de etablerade partierna inte lyckas måla upp en bild av vilket samhälle de vill ha. Då slentrianröstar man på det parti som faktiskt ålar upp en begriplig bild. De kanske inte gillar bilden så mycket, men det är i alla fall en bild.

Därför ska vi ta debatten, så ofta vi kan! Släpa ut trollen i solen så de spricker. Måla upp en begriplig bild av vilket samhälle vi vill ha. Så tror jag att vi stoppar SDs framfart. Jag hoppas att det funkar.

Men rösta på riktigt! Du har bara en röst.

Det händer ibland att man er på TV eller läser om länder som precis blivit demokratiska eller inte ens blivit demokratiska med de ska ändå ha någon sorts riggat val. Och ändå går folk man ur huse, de köar i timmar, de står i gassande sol, de kanske går flera mil och vet att de kan bli anfallna och misshandlade på vägen. Men ändå ska de rösta, för det är så himla viktigt för dem. De får den här chansen, att göra sin röst hörd. Kanske vet de redan att det kommer förekomma valfusk, men de gör det ändå. Oppositionen sätts i fängelse, men de engagerar sig i alla fall. Familjer splittras. De gör det i alla fall.

Jag brukar tänka på det ibland i Sverige, i valtider. Folk som säger att de inte är intresserade av politik. Folk som röstar på SD av lättja, utan att ta reda på vad de står för. Folk som låter bli att rösta, för det är samma skit alltihop. Att det finns de som är beredda att dö för en rättighet som vi tar så självklar att vi inte orkar bry oss. En del lägger sin röst på ett tokparti med tydliga rötter i nazismen för att man inte orkar bry sig.  Rösta på riktigt! Du har bara en röst. Det är inte skolval nu, de du röstar fram kommer få makt. På riktigt.

Jag kan tänka på det när det kommer till mitt eget politiska engagemang också. Att de som är liberaler på Cuba hamnar i fängelse. Vi brukar samla in pengar till deras familjer på stora folkpartistiska arrangemang. Jag riskerar ingenting. Jo, just idag har jag spänningshuvudvärk för att jag har skrivit på länsprogrammet halva dagen. Men värre än så blir det inte. Skulle jag vara beredd att riskera mer? Om Ola skulle bli misshandlad på grund av mitt politiska arbete? Eller få sparken? Jag vet inte. Jag hoppas det.

Rösta den 25e maj. Det tar fem minuter av din söndag. Kanske behöver du åka/gå till en vallokal också. Det kan det väl vara värt? Fem minuter av fem år. För det som folket i Ukraina nu har blivit invaderade för att få rätten att göra. Så enkelt är det. Ukraina ville närma sig EU. Ryssland tyckte att det var en riktigt dålig idé, så de invaderade. Du har rätten att rösta. Du har inte ens behövt göra något för det. Du behöver inte registrera dig. Du bara får ett röstkort i brevlådan. Vi åt middag med våra grannar i fredags då röstkorten hade kommit. Vi skålade för röstkorten. Det kanske vi skulle göra lite oftare i Sverige. Fira att vi får rösta. Fira att vi lever i ett land där alla får uttrycka sin åsikt. För det är inte självklart. Tänk på det om du tänker rösta på ett tokparti för att du inte orkar bry dig.

Det är inte många som vet...

eller ens kan ana, men jag vill egentligen ha en livsstilsblogg.
De bloggar jag läser själv handlar mest om kläder, mat och hundar och sånt. Så nu tänker jag skriva om livet som hundägare.
Idag har Buffy och jag varit på viltspårkurs. Igår kväll kom jag på att jag behövde matsäck, så Ola åkte och köpte färdiga pannkakor och lite annat. Jag rörde ihop en äggsallad att ha på mackor.

Recept kommer här (för det är en blogg med recept och sånt jag vill ha)
Hårdkoka 2 ägg.
Rör ihop
cirka en tsk dijonsenap
en klick balsamvinägerreduktion
ett par mst majo
hackad gräslök

Mosa/hacka ner äggen. Rör ihop. Salta och peppra.

I morse la jag äggsalladen på rågbröd och la tomater ovanpå. Sockrade pannkakor. Gjorde en termos chai latte.
Och så bar det av till skogs.

Vi började med att preparera älgklövar och göra i ordning spår till alla hundar. Det var en hel armé med taxar, två parson terrier och så Buffy.
Efter lite korvpår, teori och fika var det dags att gå spår på riktigt. Så kul! Behövde bara gå i närheten av spåret med henne, så satte hon av. Jag gick (sprang) efter henne och kollade inte så mycket på var vi gick, och rätt vad det var satte hon av åt vänster. Vad nu, då? tänkte jag. Det var spåret som svängde, och hon med det.

Kursledaren har varit domare på anlagsprov i höstas, och han tycker att vi ska öva lite, och sen gå öppna provet. Kändes himla kul .

Det är kul att se hur roligt hunden tycker att det är, och att hon verkligen fattar uppgiften. Och bra att komma ut i skogen en söndag då man kanske skulle ligga i soffan och ha nått filmmaraton annars.

Skulle så klart ha lite kort från dagen, men det gick så fort när hon gick spåret att jag hade fullt sjå att rusa efter.
Så här kan en dag se ut. Allt är inte politik här i livet. Det kan vara att stå i skogen en kall och blåsig dag och titta på taxar som går spår också.

Glad påsk för tusan!

Sedan jag var 14-15 år har jag betraktat mig själv som kristen, med olika nivåer på engagemang och utövande, men religionen ar alltid funnits där som en underström och en trygghet. Men nu känner jag att det är nog.
Det är så klart inget fel på Jesus och själva religionen, men det som människor gör i kristenhetens, eller rent av Guds, namn gör att det fräter små hål i mitt huvud.
Det började igår, när jag läste den här artikeln:
Sexbutik utsatt för religiösa hot
Om du inte orkar läsa hela artikeln sammanfattar jag den åt dig.
Det är en kvinna som har en affär som säljer sexleksaker. Två gånger har hon fått fönsterrutorna på affären krossade, och nu kräver försäkringsbolaget så omfattande åtgärder för att betala fönstren att hon ser sig tvingad att stänga affären och lägga ner verksamheten. Hon kommer att lämna orten och bara ha internetförsäljning och hemförsäljningspartyn.
I samband med att fönstren krossats har hon fått hotbrev med meddelandet "Produkterna ni tillhandahåller är otukt och både ni och era kunder kommer brinna i helvetet för det. Vi är här för att stoppa er. In nomine domini. Amen." ("i Guds namn")
Jag tänker inte ha någon åsikt om sex och Gud och den biten, men vad jag är ganska så övertygad om är att Gud inte tycker att någon, i hans namn, ska hota och förstöra för en näringsidkare så att denna känner sig tvingad att stänga verksamheten och lämna staden. Det faller liksom utanför ramen för Älska din nästa såsom dig själv. 

Argument 2) Ica hade gjort en reklam där de gjorde, vad man kanske skulle kunna kalla, en parodi på nattvarden. Den var inte särskilt rolig, men det ska de inte straffas för tycker jag. Men inte på något vis kränkande mot religionen heller. På sin höjd skulle man kunna säga att den driver med att människor saknar kunskap och förankring i traditionen. 

Folk blev så sårade och "kränkta" att Ica kände sig tvingade att dra tillbaka reklamen. I världens näst mest sekulariserade land!  

Det går inte att hitta reklamen på youtube, annars hade jag länkat till den. 

Jag känner lite så här, är det det här som är den svenska kristenheten idag så får den klara sig utan mig. Lättkränkta moralister! Och gör man inte Gud väldigt liten om man tror att han/hon/hen behöver att hans anhängare krossar rutor på en affär för att göra hans vilja, eller att han inte klarar av att en reklam i ett litet land på norra halvklotet innehåller en parodi på en religiös rit? 

Jag trodde ju länge att jag skulle bli präst när jag blev stor, men nu kommer jag ihåg varför jag hoppade av utbildningen. 

Glad påsk!

Fria skolvalet och segregationen

S i Skåne tycker att det fria skolvalet skall avskaffas för att det ökar segregationen. Även Vänsterpartiet tycker att det fria skolvalet är dåligt av samma orsaker.
Det är för mig helt frapperande dumt! (Ja, jag försöker använda frapperande på ett naturligt sätt för det är ett roligt ord. Om det är felanvänt, meddela mig gärna.)
När jag gick i skolan fanns inget fritt skolval. Det här är alltså på 80-talet, alltså under det årtionde då den röd dimman låg som tyngst över Sverige. Dallas fick inte visas på svt för vem visste vad det skulle göra med svenskarnas själar.

På skolan jag gick på vara vi två parallellklasser. Nästan alla elever i båda klasserna bodde i villa eller radhus. Kanske 5-6 stycken bodde i lägenhet. Mhmmm... De var inte som oss andra. En (1) i min klass hade skilda föräldrar. Det här var i och för sig en tid då folk fortsatte vara gifta i större utsträckning, men inte i så stor utsträckning. Och det vet jag för att....

80-talet gick mot sitt slut, och så gjorde även min tid på den idylliska skolan där alla barnen hade gifta föräldrar. 1989 började jag högstadiet på en skola där eleverna kom från både min skola och en till. Mycket annorlunda.

På den andra skolan bodde eleverna i lägenhet och hade skilda föräldrar. De hade sämre resultat än vad vi hade, och större andel av dem gick allmän matte och engelska. Vi fortsatte att gå i samma klasser som vi alltid gått i, och rivaliteten mellan klasserna upphörde aldrig.

Vad vill jag ha sagt med det här då? Att barn med skilda föräldrar lyckas sämre i skolan? Absolut inte!! Men att den som tror att segregation i skolan är något nytt och har med det fria skolvalet att göra tror kopiöst fel. 90% av eleverna i svenska skolor går fortfarande i den kommunala skola som ligger närmast bostaden. I många kommuner finns inga alternativ till kommunala skolor. Är skolresultaten bättre i de kommunerna? Nej. Och det vet jag eftersom jag bor i en kommun med ganska dåliga resultat och med bara kommunala skolor. Och det borde ju vara en direkt konsekvens om dåliga resultat och segregering är en följd det fria skolvalet, att kommuner med bara kommunala skolor borde vara bättre. Eller hur?!

Jag tror att orsaken till att sossarna i Skåne och Vänsterpartiet är emot det fria skolvalet är att de i grunden inte vill att folk skall kunna välja själva och påverka sina liv. De är i grunden konservativa och längtar tillbaka till en tid då Ica och Konsum var de enda mataffärerna och Dallas inte visades på svt.

Kan tjejer aldrig någonsin bara få finnas för sin egen skull?

Varför kan inte tjejer få finnas för sin egen skull? Varför är tjejer alltid i relation till någon annan?

På morgon tv i morse sa Lars Ohly att det behövs fler kvinnor i fotbollspubliken för att då blir det mindre våld. Om kvinnor ska gå på fotboll borde det väl i rimlighetens namn vara att de gillar fotboll, inte för att de skall fylla en funktion för någon annan, eller?

Ofta, kanske mest på amerikanska filmer men även annars, ser man att män uppmanas att behandla kvinnor med respekt, för, tänk om det vore din syster, hon kan vara någons mamma, vill du att din dotter ska behandlas så... och så vidare. Som att kvinnor inte har något värde i sig själv, att man inte ska behandla dem med respekt för att man bara skall behandla dem med respekt, utan att de först bli värda att respektera i relation till någon annan. 

Om en tjej blir stött på på krogen, eller någon annanstans, och inte vill bli stött på så är det effektivaste motståndet mot stötandet att säga att hon har en pojkvän/ är gift. Det är effektivare än att säga att hon är där med sina kompisar och bara vill dansa, eller att hon helt enkelt inte är intresserad eller vad det nu är. För att en kvinna är tydligen alltid tillgänglig om det inte är så att hon är upptagen av en annan man. Eller vad fasen, en annans egendom.

Om en kvinna blir misshandlad/ mördad/ råkar ut för en bilolycka (välj själv) så rapporteras det alltid i media om hur många barn hon har, och att hon lämnar dem och eventuell partner efter sig. Är inte att en kvinna råkar ut för vad det nu var illa nog i sig själv? Blir det värre av att hon hade barn? Det gör ju i princip att jag är mindre värd än någon som har barn. Och att hon som har barn, och som alltså har ett större värde än vad jag har, har fått det värdet inte av sig själv utan värdet kommer i samband med barnen.

Kvinnor är egna individer med ett eget, okränkbart värde. Det är sant! Om kvinnor vill gå på fotboll skall de göra det för att de själva vill, inte för att fylla en funktion. Kvinnor skall behandlas med respekt för att de skall behandlas med respekt, inte i relation med någon annan. Kvinnor skall få vara ifred i det offentliga rummet om de vill det. Det räcker så. Det blir inte värre om den kvinna som råkade ut för vad det nu var har barn eller inte, det är illa nog som det är.

Varför vill (S) i Sollefteå inte göra någonting?

Här kommer mitt inlägg från fullmäktige idag angående min motion att ta fram ett gratulationskort som innehåller information om det ojämna uttaget av föräldraförsäkringen och dess konsekvenser. 

Förra, eller var det förrförra veckan var det en artikel i tidningen om mäns och kvinnors lönelägen i länet. Den grupp som har det absolut lägsta löneläget i länet är unga kvinnor i Sollefteå kommun. Tidningens tips till unga kvinnor i Sollefteå kommun var: Flytta till Örnsköldsvik, bli äldre – snabbt och bli man. Det är ganska stora steg att ta. Alla är inte riktigt där...

När nu situationen är sådan, så skulle man kunna tro att Socialdemokraterna i Sollefteå kommun skulle vända på varenda liten sten där är för att förändra den här situationen, och bifalla min motion, men nej, ni vill inte ens prova. Det kommer inte kosta i princip någonting, det är inte svårt, men ändå vill ni inte prova.

Det gör mig så förvånad, för sedan lång tid tillbaka har det varit liberaler och socialdemokrater som har fört jämställdhetsarbetet framåt i Sverige. Vi har gjort det tillsammans. Jag har hört berättelser från 60-talet om hur liberala och socialdemokratiska riksdagsledamöter hade hemliga överläggningar om hur man skulle putta jämställdheten framåt med gemensamma tag.

Det finns tre kurvor som drastiskt förändras för kvinnor i och med att de får sitt första barn. En av kurvorna dyker neråt och två stegrar. Kurvan som dyker neråt är så klart löneutvecklingskurvan. Redan när kvinnor och män går in i arbetslivet så ligger kvinnorna lite under männen. Men bara lite. Sen kommer första barnet, och det är då det händer något. Kvinnor kommer på efterkälken, och kommer aldrig någonsin ikapp. Och det är egentligen inte så himla konstigt. Först är de borta jättelänge från jobbet. Och den som tar ut största delen av föräldraförsäkringen är också den som i större grad vabbar och även den som jobbar deltid. Klart de tjänar mindre.

Det är därför som förslaget till beslut från förvaltningen är så beklämmande. Att kvinnor tjänar mindre, och därför är det naturligt att de tar ut mer av föräldraförsäkringen. Det är ju för att de tar ut så mycket mer av föräldraförsäkringen som de tjänar mindre. Det var det där med hönan och ägget... För det är väl ingen som tror att kvinnor är sämre?

Den andra kurvan som förändras är den om obetalt hushållsarbete. Innan första barnet kommer så är fördelningen av obetalt hushållsarbete ganska jämn. I relationen så gör båda parterna ungefär lika mycket. Men så kommer det där barnet, och VIPS! Så gör mamman mycket mer hushållsarbete.

Och så är det sjukskrivningarna. De rakar också i höjden efter att det där första barnet kommer. Jag tror inte att man blir sjuk av barn. Men kanske är det så att att dubbelarbetet leder till stress, och att om papporna var hemma lite mer så skulle de vara bättre rustade att dela mer lika på hushållsarbetet även senare. Från att första barnet föds ökar kvinnors sjukskrivning med 50 %. Detta håller i sig i 15 år! Det här är ju kvinnor som vi har anställda. Vi skulle vinna på om de var sjukskrivna i mindre utsträckning. Det kan ju vara ett skäl till att prova att skicka ut gratulationskort till nyblivna pappor. För att inte tala om vad individen tjänar på det, så klart.

3,6 miljoner skiljer det på vad en genomsnittlig man och en genomsnittlig kvinna tjänar under ett liv. En stor del av den skillnaden kommer sig av att kvinnor helt enkelt jobbar mindre. Och det är inte för att kvinnor är latare, utan för att de, med start i föräldraledigheten, tar ett större ansvar för hemmet och barnen.

Varannan kvinna som jobbar idag kommer att bli fattigpensionär. Jag trodde i min stilla enfald att detta var ett problem som hörde till mormors generation, eller möjligen mammas – men knappt. Men det är nu! Hälften av de kvinnor som jobbar nu kommer bli fattigpensionärer.

Forskning visar att män som tillbringar mer tid med barnen när de är små är mindre benägna att ta risker, de är mindre benägna till att dricka mycket alkohol och mindre benägna att slå sin partner, så jag tycker absolut att jämnare fördelning av föräldraförsäkringen har inverkan på kommunens verksamhet. 

Nej, det kanske inte primärt är kommunens uppgift att göra något åt uttaget av föräldraförsäkringen, men jag tror att det finns stora vinster för kommunen, och framför allt för kommunens invånare, att göra på ett jämnare uttag. Och är ni inte beredda att prova detta, så håller jag med tidningsartikeln från förra veckan, är du ung kvinna som bor i Sollefteå kommun och vill ha en högre lön, flytta till Ö-vik, bli äldre eller bli man. 

Vad är det viktigaste, egentligen?

Igår hade Liberala Kvinnor i Västernorrland sitt årsmöte. I år gjorde vi något som jag har tänkt på länge att vi borde göra, nämligen att bjuda in en representant från kvinnojouren i Härnösand som årsmötestalare.
Det blev en väldigt stark upplevelse för oss som var där. Jag tänker på det gamla uttrycket att ingen kan hjälpa alla men alla kan hjälpa någon. De kvinnor som arbetar med kvinnojouren gör verkligen världen lite bättre, en person i taget.
Vilken förebild hon var, Eva, som informerade oss. Stark, modig och klok. Och vilket jobb hon gör! Men kvinnojouren, som många andra föreningar, har svårt att få ekonomin att gå ihop. Där kan jag känna att samhället har en stor läxa att göra.

Över huvud taget har samhället en stor läxa att göra när det gäller våld i nära relationer. Eva berättade om en kvinna som hade kommit till jourens lägenhet en julhelg då där redan var fullt med folk. Hon hade fått armen avsparkad av sin man. Med sig hade hon sina tre barn. De rymdes helt enkelt inte i lägenheten, så Kvinnojouren ringde socialjouren och frågade vad de skulle göra. De kunde inte erbjuda dem någon hjälp. Vad händer då? Jo, den här kvinnan åker hem till sin man, han som har sparkat av hennes arm. Jag blir så fruktansvärt upprörd över detta. Borde det inte vara kommunens ansvar i den här situationen att se till att hon får någonstans att ta vägen? Tydligen inte. Hur det gick sedan förtäljer inte historien, men man kan ju ana.

Jag tänker att det minsta vi kan göra som politiker är att se till att Kvinnojourerna har de ekonomiska medel de behöver, för de gör ju egentligen något som borde vara kommunens uppdrag.
Efter föreläsningen åt vi smörgåstårta, som sig bör på ett årsmöte. Vi var alla gripna av det vi fått höra. En av medlemmarna berättade att när hon satt i Kultur- och fritidsnämnden och de skulle fördela kommunala medel till de olika föreningarna i kommunen så fick pensionärsorganisationerna mycket högre anslag än Kvinnojouren. "För de gör ju så mycket". Jag vill inte på något vis förringa pensionärsorganisationernas arbete, och det är jättebra att pensionärer har en rik fritid. MEN FÖR TUSAN!! Kvinnojouren räddar liv. På riktigt. Och de hjälper barn så de slipper växa upp men en pappa som slår mamma, eller dem själva. Det måste väl vara viktigare?

Ibland känns det som att tiden står stilla.

Förra helgen på riksmötet hade jag en lite surrealistisk upplevelse av att tiden hade stannat. Ola och jag var på ett seminarium om EU. Det hölls av Oscar, som pratade om Ja till Europa. Inget surrealistiskt i sig, men... Jag insåg att för 20 år sedan åkte jag och samma Oscar runt i Jämtland och pratade på gymnasier och högstadieskolor. Om vad? Ja till Europa!
Sverige gick med i EU 1 januari 1995, men den svenska debatten har inte kommit längre. Det är fortfarande Ja eller Nej om gäller. Jag har ett litet meddelande till Nej-sidan.... Det tåget har gått.

Eftersom vi nu är med, och har varit det i snart 20 år borde väl debatten snarare handla om Vad ska vi ha EU till? eller Hur ska vi göra EU bättre?

Och sen kan man ju fråga sig, de som fortfarande har någon sorts idé att vi inte skall vara med, vad är alternativet? 75 % av Sveriges export går till EU:s inre marknad. Skulle vi ha lika lätt att exportera om vi inte vore med? Jag tror inte det.

Det är är så klart en fånig sak i sammanhanget, men Ola och jag var på charter till Cap Verde. Vi insåg till vår förfäran att vi var i Afrika, och inte i ett EU-land, och fick därför bara köpa med oss en liter sprit var hem. Utan EU, inget turande.... Tänk på det!

Men på allvar, nu. 75% av Sveriges export går till EU:s inre marknad. För att få en hundralapp till skola, vård och omsorg krävs att någon tjänar tre hundralappar någon annanstans än i skola, vård och omsorg. Om vi inte vore med i EU skulle svenska företag ha svårare att exportera sina varor. Svensk välfärd är beroende av EU. På ett väldigt konkret sätt.

Sen har vi ju det där med freden. För oss i Sverige är tanken på krig och ockupation lite abstrakt, men det finns länder i vår absoluta närhet där krig och förtryck är högst verkligt och påtagligt. Vad har de länderna, som Estland Polen, gjort så fort de har blivit fria från förtrycket? Jo, de har skyndat sig som bara attan att få komma med i EU, för de har sett EU som en garant mot förtryck och för att få utvecklas och blomstra till trygga demokratier. (Ja, jag vet att det finns länder i EU som är sådär... Orka gärna påpeka det.)

Världen har precis gått igenom den djupaste ekonomiska krisen sedan 30-talet. På grund av den krisen som var då bröt andra världskriget ut. Då dog 55-60 miljoner människor. Under den här krisen har det varit fred. Det är bättre med byråkrater än soldater, som Marit Paulsen säger.

Och som vi sa då, för 20 år sedan i de jämtländska skogarna: Det är roligare att säga JA!

Clap along if you feel like a room without a roof

Jag är ju alltid glad och stolt över mitt parti, men ibland är jag extra glad, och nu är ett sånt tillfälle. Dels var vi på riksmöte i helgen som var, och då är man alltid glad och uppspelt om än väldigt väldigt trött. Men det är mer en generell glädje.
Det finns också en väldigt specifik glädje.
På riksmötet är det alltid en massa utställare och olika sidoorganisationer har bokbord och sånt. Och nu, detta: HBT-liberaler och Kristna Liberaler delade bokbord. Bara i Folkpartiet! Som den religiösa försvarare av gay rights jag är, blev jag så rörd att jag nästan grinade. Eller.... kanske inte nästan. Jag grinade. Det var så himla fint, och jag tror verkligen att det inte kan hända någon annanstans än i det fina, fria, modiga parti som är Folkpartiet Liberalerna. När man vet hur det är runt omkring i världen då religiösa och nazister slår sina läskiga påsar ihop för att gå i första ledet för HBT-förtrycket, då blir det för mig som en protest. En protest som säger att det finns kristna människor som faktiskt sätter kärleken först istället för att att bara följa reglerna.
Det var den första grejen.
Den andra grejen är att vi har ett så bra ungdomsförbund. När Ung Vänster vill ta patent på antirasism och nekar LUFs medlemmar att tala på manifestationer mot rasism går LUF en annan väg. Kärlekens väg.
Från tidningen Metro:

De nazistiska symboler som eleverna i skolorna Vasa real och Cybergymnasiet möttes av på måndagsmorgonen har nu bemötts – med kärlek. På kvällen sattes det i stället upp pappershjärtan med kärleksbudskap, rapporterar SVT.

Liberala ungdomsförbundet ligger bakom manifestationen.

– När vi hörde om det som hade hänt här så kände vi att vi ville skicka ett stöttande och positivt kärleksbudskap till eleverna. Nazisterna kanske är högljudda, men vi är tusentals fler, säger Linda Nordlund, ordförande i Luf, till SVT.

”Kärleken övervinner alltid hatet”, ”det finns ingen plats för nazister på våra skolor” och ”mångfald är större än enfald”, var några av texterna som klistrats upp, enligt SVT.

I januari klottrades det nazistsymboler på ett flertal religiösa byggnader. Även dessa möttes med kärlek efteråt då någon utförde en "blomsterattack" genom att smycka platserna med blommor.

Lite hederlighet i debatten....

Egentligen tänkte jag skriva en hyllningssång till RUT idag, men kände att det är något annat som pockar på.

Det här med hederlighet i debatten. Jag har skrivit om ordet högerextrem en gång förut, men det är så länge sen så ingen minns det, knappt jag själv. Men. Det där lilla ordet, jag hatar det! Det gör nämligen att folk kopplar samman det som jag, som socialliberal och därmed kanske betraktad som höger tycker, med det som högerextrema tycker. Det är orättvist, dumt och helt enkelt fel. Det där lilla ordet gör att vänstern tycker att de kan lägga belag på alla frågor som har med mänskliga rättigheter, kvinnokamp, rättvisa för HBTQ-personer och så vidare.
Senast idag fick jag det bekräftat igen, att folk som står till vänster tycker att de är de som står för normbrytande, feminism och lika rättigheter.
Sluta kladda ner mig med åsikter jag inte har! Och det jag tycker är värst i det här är att jag skulle aldrig få för mig att smeta ner en vänstermänniska med Sovjetunionen eller Nordkorea, för jag förstår att de inte tycker att dessa regimer är något att eftersträva. Men många vänstermänniskor drar sig inte för att dra direkta paralleller mellan till exempel nuvarande regering och Sd. Detta trots att regeringen gick ihop med Mp om migrationspolitiken just för att Sd inte skulle få inflytande i de frågorna.

Ibland tänker jag så här, att alla dessa personer som tror att bara för att man tror på marknadsekonomi äter man barn till frukost och petar tänderna med deras benknotor, de måste väl känna någon som är liberal/ konservativ/vad vi nu skall kalla det? De vet väl att det inte är så? Eller är det lite som en del rasister, som säger att de har en kompis som inte är född i Sverige, att just min högermänniska är bra. Men alla andra....
Jag tycker att det är fördomar, lika dåliga som några andra fördomar.

Och det kan fortsätta på grund av det där lilla ordet, högerextrem. Fast det borde ju fungera tvärt om egentligen. Om högerextrem skulle vara väldigt mycket höger, alltså som jag, fast mer, så skulle det innebära att högerextrema tyckte att HBTQ-personer skulle ha samma möjligheter att leva sina liv som de vill, att rasism förpassades till historiens soprum, att kvinnor fick leva sina liv precis som de vill med eller utan barn.

Högerextremism är som Golgatha the shit monster i Dogma, och smutsar ner allting i sin väg. Jag vill inte bli nedsmutsad.

Mitt anthem idag, Hate to say I told you so....

I morse kollade jag som vanligt Facebook på mobilen innan jag klev upp. Så gör jag varje dag. Det kanske är sjukt... I dag så var en av de första saker jag såg att en kompis som inte bor i Sollefteå hade lagt upp en länk till en artikel på Aftonbladets hemsida att elever på gymnasiet i Sollefteå hade fått som uppgift på engelskan att debattera om homosexuella ska få adoptera barn eller ej. En klok tjej på skolan, elev alltså, gymnasieålder alltså, hade sagt ifrån att hon tyckte inte att det var en bra uppgift. Så uppgiften stoppades.
Så startade min dag. Härligt! Inte nämnvärt.... Sen klev jag upp och åt gröt.
Väl på jobbet läste jag Allehanda, som hade gjort en stor nyhet av detta och även skrivit om det på ledarplats. Bra jobbat, Katarina och Susanne på Allehanda.
Att jag skriver om det här beror så klart på att jag faktiskt inte vet vilka som läser bloggen eftersom ni inte ger er till känna. Alla kanske redan vet om vad som komma skall. Men om inte:
Förra hösten lämnade jag in en motion till kommunfullmäktige om att Sollefteå kommun behöver en HBT-plan. I motionen ingick också att alla politiker och chefer i kommunen skulle få HBT-utbildning så att kunskaperna kommer ut i hela kommunens verksamhet. Det blev avslag på HBT-plan, men bifall på utbildning. Hittills har KUF-nämnden och Barn- och Skolnämnden fått en halvdagsutbildning. Bara. Av alla politiker. Och chefer.
Det är nu jag ska dissa individer. Åsa Sjödén, barn- och skolnämndens ordförande var inte med på utbildningen. Hon prioriterade något annat. Hmmmm... Det skulle hon kanske inte ha gjort, kan man se nu.
Elisabet Lassen, kommunalråd, sa i radio att vi behöver ingen HBT-plan i kommunen. Vi vill jobba bredare med de här frågorna. HAR NI GJORT DET DÅ, ELISABET? Jag har inte sett något av det i alla fall. Och nu har det ju visat sig att det borde ha gjorts.
Jag tycker att det som hänt på gymnasieskolan visar med all önskvärd tydlighet att en HBT-plan hade behövts, och att kunskapen om HBT-personers situation behöver belysas så att till exempel lärare inte gör sånna här dumma misstag. För jag tror att det är det det är frågan om. Okunskap, och klantighet. Inte illvilja och elakhet. Men hur ska man kunna veta något om något om man inte får veta det?

Ibland, i mina mörka, elaka stunder brukar jag tänka om sossarna i Sollefteå: Tror ni att Mona Sahlin är stolt över er? Det tror inte jag.

Ett nytt kristet parti... Varför?!

Ja, jag har varit en dålig bloggare, men ibland kommer livet emellan.
Men om man inte bloggar på ett tag hinner man samla på sig intryck och funderingar.
Till exempel denna dumhet att det har bildats ett nytt "kristet" parti, Kristna Värdepartiet. Det verkligen brinner i mitt huvud när jag hör talas om detta.
Om man nu är en kristen människa, och så pass kristen så att man tycker att det är dags att bilda ett kristet parti, då borde man ju fatta att det finns betydligt viktigare frågor att driva än förbud mot abort.
Till exempel kanske att de utan mat ska ha mat, att de sjuka skall få bli friska. För det kommer jag ihåg att Jesus pratar om i Bibeln. Om kvinnor ska få göra abort eller inte... KAN NÅGON VARA SNÄLL OCH VISA MIG DET BIBELSTÄLLET?!?!?!?!  Och inte bara i någon sorts överförd, tolkad bemärkelse, utan att det faktiskt står om abort.
Att förbjuda abort gör inte att antalet aborter minskar. Det gör att antalet lagliga, säkra aborter minskar. I detta nu kämpar kvinnorna i Spanien mot ett lagförslag som förbjuder aborter. Jag har till och med hört galenskapen någonstans ifrån, minns inte var, att kvinnor som får missfall ska kunna dömas för mord. Vad är det för fel på världen? Var kommer kvinnohatet ifrån?
Genomfördes det inga aborter innan det var tillåtet i Sverige? Jo, naturligtvis gjorde det det. Men de var osäkra, kvinnor skadades och dog. Fortfarande dör cirka 70 000 kvinnor världen över i samband med osäkra aborter. Just det! Det är bara kvinnor som dör av aborter.

Igår, på alla hjärtan dag, fastslog Folkpartiet sitt program inför Europaparlamentsvalet. I det slår vi fast att EU ska arbeta för lagliga aborter i hela EU. Folkpartiet kommer aldrig, som vissa andra partier i Sverige, gå med partigrupper i EU som arbetar mot lagliga aborter i hela EU. Det är jag stolt och glad över. Men jag tycker att man ska tänka på det om man röstar på M eller Kd i EP-valet, att de faktiskt röstar emot kvinnors rätt till abort i EU. Det är ju, i praktiken, en röst för att kvinnor gör osäkra aborter med klädhängare.

Det här har redan blivit en klassiker. 

Det var inte bättre förr

Ibland hör jag folk som säger att det var bättre förr. När då, förr, undrar jag? Jag får intrycket av att det är i någon sorts drömd tid då folk brydde sig mera om varandra. En tid som aldrig har funnits.
Det här är ju absolut ingen originell tanke, det har skrivits spaltmeter om det förut. Men här är mitt bidrag till Det var inte bättre förr-debatten. Det kommer inte bli strukturerat eller vetenskapligt, utan bara de bevis som jag ser på att det faktiskt är mycket bättre nu.

Ett av mina första politiska minnen, något som verkligen gjorde djupt intryck på lilla Eva, var hela debatten om fri tv och radio. Fram till 1986, när jag var tio år, så rådde statsmonopol på tv och radio. Jag kommer särskilt ihåg debatten om när Dallas skulle börja sändas på svt. VAD SKULLE DET BLI AV OSS? Vi skulle bli helt kommersialiserade i huvudet, allihop. The horror!
Och om vi skulle få reklamtv, hur skulle det gå? Skulle föreningar kunna få sändningstillstånd, så att de kunde sända närradio? Oh, my God!Det är kanske lite konstigt att jag kommer ihåg det här så väl, men för mig var det redan då så konstigt att någon skulle kunna bestämma vad jag fick och inte fick titta och lyssna på. Så här i efterhand är det verkligen helt skruvat, men så var det. Vi fick titta på tjeckiska leranimationer på tv, för det var de barnprogram om fanns. Och man var ju tvungen att tycka det var kul, för det fanns inget annat.

Men det kanske inte är 80-talet som folk menar när de äger att det var bättre förr.
På Ica där jag bor arbetar en kille som har någon sorts funktionshinder. Det är liksom en strategi som Ica har. Jag vet ju ingenting om hur han lever i övrigt, men vad jag vet är att i en inte alltför avlägsen historia så hade han inte kunnat ha ett jobb, inte ett eget boende och i princip inte ett eget liv. Han hade antagligen varit institutionaliserad. Kanske hade man gjort experiment på honom, till exempel kollat vad som hände med hans tänder om han fick äta massor av socker. För det förekom på instituten. Men det är ju så klart inte det man menar med att det var bättre förr.

Fram till 1965 var inte våldtäkt inom äktenskapet ett brott. Och fram till 1979 var barnaga tillåtet. Var det det som var bättre förr? Nä, så kart inte.

Sedan går det så klart att lyfta en hel massa saker som har blivit bättre under den här regeringens tid vid makten. Fri arbetskraftsinvandring till exempel. Tidigare så var det så att facken i Sverige fick bestämma om jag som arbetsgivare skulle få anställa någon från ett annat land, eller som jag var tvungen att anställa någon från Sverige. Så vitt jag förstår är det något som S vill återinföra om de får tillbaka makten. Vad fasen? Är det rimligt?
Jag tänker också på en sådan sak som LOV. Ibland, i någon sorts vulgärdebatt får man intrycket av att LOV är början till slutet på all välfärd i Sverige och att det kommer välla in oseriösa vårdcentraler som drivs av elaka drakar på Cayman Islands. LOV har varit tvingande för alla landsting i Sverige sedan 2011, och hittills har det inte startat en enda, varken seriös eller oseriös, privat vårdcentral i Sollefteå kommun. Men om någon vill göra det, så får den det. Att politiker kan säga nej till vilka företag som får starta är för mig helt befängt. Om det inte gäller typ knarkodling eller prostitution. Men det är ju olagligt ändå. Det är inte sjuk- och åldringsvård.

Och så har vi ju vår vän RUT. Jag älskar RUT. RUT gör att min man och jag har råd att ha städhjälp en gång i månaden. Vi jobbar båda heltid. Jag har fler politiska uppdrag än jag orkar tänka på. Ola har några stycken, och också en del andra fritidsaktiviteter. Vi hatar båda att städa. (Mest jag.) Ingen av oss är högavlönad. Men vi kan ändå ha en kvinna som kommer och hjälper oss och städar en gång i månaden. Och hon har ett företag som hon är jättestolt över. Och kan i lilla Sollefteå leva på det. Hon kanske annars inte skulle ha ett jobb alls. Eller jobbat svart. Nu får hon pensionspoäng, betalar skatt och har en stolthet. Bara fördelar. Kommer ni ihåg debatten när RUT skulle införas? Den var inte vacker....

Har ni sett filmen The boat that rocked? Handlar om de hjältar som nästan satte livet till för att bryta statsradiomonopolet i 60-talets England. Åh, så bra!

Jag hatar normer!!!

- eller Låt mig bara va.

Ja, jag hatar ju inte alla normer, så klart. Det finns ju fullt med normer som är bra, som att man ställer sig längst bak i kön på Ica, eller att man inte avbryter varandra.

Men så finns ju alla skitnormer också. De som syftar till att alla ska vara/ göra lika.

Jag har en kompis som ska skaffa minigrisar som husdjur. Hon längtar verkligen efter sina smågrisar. Men hon får en massa konstiga frågor från folk. Var ska de bo? Jaha, ni ska ha dem istället för en hund? Och annat åt det hållet. Varför Kan hon inte bara få skaffa minigrisar för deras egen skull? Och skulle någon som skaffar en hund få sånna frågor? Kanske inte de flesta, men när vi skaffade våran hund fick vi massa konstiga frågor.
Det är ju ett väldigt stort ansvar att skaffa en hund.... Har ni verkligen tid för det? Får alla som skaffar hund de frågorna? Jag tror inte det. Jag tror att det är för att vi inte har barn som vi fick dem. Som att man är inkapabel att ta hand om något levande mer än krukväxter om man inte skaffar barn. Jag tror inte att någon skulle säga till en 35-åring som vill skaffa barn att det är ett väldigt stort ansvar, har ni verkligen tid med det?
Varför tycker folk att de har rätt att påpeka saker över huvud taget?
Ibland på lunchen på jobbet går jag och köper sushi. Antingen äter jag på sushistället, eller så tar jag med tillbaka till jobbet och äter där. Om jag tar med tillbaka till jobbet slår det aldrig fel....
UUUUH!!! Vad äckligt! Rå fisk!!!
Alltså, det är i Sverige, vi har inga barnarbetare på jobbet. Det är vuxna människor. På riktigt.
Varför tycker de att det är okej att kommentera min mat? Jag tycker ju uppenbarligen att det är gott, annars hade jag köpt nått annat. Och varför är det okej om någon äter just sushi? Jag har hittills aldrig hört någon säga UUUUUH!! Spagetti och köttfärssås, vad äckligt. Men jag är ganska sugen på att säga det.

Det här är ju ändå lyxproblem om man jämför med andra normbrytare. Jag är ändå heterosexuell, gift med en man, bor i villa, är vit och så vidare. Om jag tycker att det är jobbigt när folk vill ha in mig i en för snäv ram, hur är det då för andra som ramen är ännu snävare för?
Jag skulle vilja att normalt bara var en beteckning för det som det finns flest av, ingen värdering. Att vara hetero, till exempel. Ja, det är normen, för det finns flest av det. Men behöver det betyda något mer än så? Jag tycker inte det. Men om folk inte ens kan acceptera att en del väljer sushi i lunchlådan, då har vi uppförsbacke....

Om man bara gör tvärt om...

vad händer då?

En sak som jag har tänkt på länge är vad som händer om an bara byter ut män mot kvinnor, och tvärt om i olika sammanhang.
Bland annat tänkte jag på det när jag såg den här bilden. Det är ett gäng ortodoxa kristna som har gjort en kalender med ganska utmanande bilder med präster inblandade.
Jag tyckte att bilderna var ganska roliga, för de är lite absurda för mig, men det var andra som blev jätteupprörda och tyckte de var pornografiska. Det tycker inte jag.
Men sen kommer ju frågan, om man hade bytt ut det här muskelknippet mot en kvinna, vad skulle jag tycka då? Helt plötsligt blir det ganska så ofräscht. Tycker jag, i alla fall. Inte porr, men inte heller så trevligt. Det har ju så klart med över- och underordning att göra, men även om att det är helt olika gränser för vad män och kvinnor "kan" göra.
Eftersom det här är från en kalender så finns det ju så klart fler bilder. Här är länken, om du är intresserad.
hope, joy and comfort
En annan grej... Vad händer om man bara byter?
En kompis (tjej) och jag brukar skicka bilder på Johnny Depp till varandra. De kan innehålla en liten hälsning, som Trevlig helg, eller något liknande, eller ingenting. Alltså bara en bild på Johnny. Om vi bara byter. Vi antar att det vore Ola och hans kompis, och de skickar bilder på Sofia Vergara till varandra. Inte så lämpligt... Jag skulle tycka att det kändes sådär, och omgivningen skulle nog tycka att de var riktiga mansgrisar. Vad Ola tycker om att Jenny och jag skickar Johnny till varandra? Han bryr sig inte ett dugg.

Jag har hört av killkompisar som blir nypta i rumpan och värre när de är ut, eller på jobbfester och sånt. Om motsvarande saker hade hänt mig hade jag antagligen reagerat på ett helt annat sätt än vad de har gjort. Jag hade vetat att det här inte är okej. De killar jag har pratat med har har inte heller uppskattat det som hänt, men de har inte riktigt haft beredskapen att sortera in vad som hände i örfila-och-gå-därifrån-facket. Å andra sidan hade det nog inte varit okej om de hade örfilat heller. Men det är ju lika mycket en kränkning att nypa en kille som en tjej i rumpan.

Vad vill jag ha sagt med det här då? Vet inte riktigt, mest att ventilera något jag har funderat på. Och att det finns olika standard och gränser för män och kvinnor. Eller så ville jag bara visa upp bilden längst upp...