Glad påsk för tusan!

Sedan jag var 14-15 år har jag betraktat mig själv som kristen, med olika nivåer på engagemang och utövande, men religionen ar alltid funnits där som en underström och en trygghet. Men nu känner jag att det är nog.
Det är så klart inget fel på Jesus och själva religionen, men det som människor gör i kristenhetens, eller rent av Guds, namn gör att det fräter små hål i mitt huvud.
Det började igår, när jag läste den här artikeln:
Sexbutik utsatt för religiösa hot
Om du inte orkar läsa hela artikeln sammanfattar jag den åt dig.
Det är en kvinna som har en affär som säljer sexleksaker. Två gånger har hon fått fönsterrutorna på affären krossade, och nu kräver försäkringsbolaget så omfattande åtgärder för att betala fönstren att hon ser sig tvingad att stänga affären och lägga ner verksamheten. Hon kommer att lämna orten och bara ha internetförsäljning och hemförsäljningspartyn.
I samband med att fönstren krossats har hon fått hotbrev med meddelandet "Produkterna ni tillhandahåller är otukt och både ni och era kunder kommer brinna i helvetet för det. Vi är här för att stoppa er. In nomine domini. Amen." ("i Guds namn")
Jag tänker inte ha någon åsikt om sex och Gud och den biten, men vad jag är ganska så övertygad om är att Gud inte tycker att någon, i hans namn, ska hota och förstöra för en näringsidkare så att denna känner sig tvingad att stänga verksamheten och lämna staden. Det faller liksom utanför ramen för Älska din nästa såsom dig själv. 

Argument 2) Ica hade gjort en reklam där de gjorde, vad man kanske skulle kunna kalla, en parodi på nattvarden. Den var inte särskilt rolig, men det ska de inte straffas för tycker jag. Men inte på något vis kränkande mot religionen heller. På sin höjd skulle man kunna säga att den driver med att människor saknar kunskap och förankring i traditionen. 

Folk blev så sårade och "kränkta" att Ica kände sig tvingade att dra tillbaka reklamen. I världens näst mest sekulariserade land!  

Det går inte att hitta reklamen på youtube, annars hade jag länkat till den. 

Jag känner lite så här, är det det här som är den svenska kristenheten idag så får den klara sig utan mig. Lättkränkta moralister! Och gör man inte Gud väldigt liten om man tror att han/hon/hen behöver att hans anhängare krossar rutor på en affär för att göra hans vilja, eller att han inte klarar av att en reklam i ett litet land på norra halvklotet innehåller en parodi på en religiös rit? 

Jag trodde ju länge att jag skulle bli präst när jag blev stor, men nu kommer jag ihåg varför jag hoppade av utbildningen. 

Glad påsk!