Dags igen för ett av mina favoritämnen, populärkultur.
Eminem har släppt en ny låt. Det börjar ju vara några veckor sedan, så den är kanske inte så ny egentligen. Å andra sidan har han släppt i princip samma låt en eller två, kanske tre, gånger förut så det finns ju fler sätt den inte är så ny på.
Men så verkar det ju funka för många manliga artister, de kan släppa samma låt om och om igen, men blir hyllade ändå.
Kvinnliga artister däremot, de gör nya saker. De utvecklar sig själva och hela musikindustrin och tillför något nytt. Naturligtvis tänker jag på Beyoncé, men det går att hitta så många andra exempel. Taylor Swift, så klart. Katy Perry. Rihanna. Jag är inget fan av Rihanna, men jag märker ju att hon gör nya saker i alla fall.
Jag är så trött på män som tycker att de har en självklar rätt att stå i alltings centrum. Förra veckan offentliggjordes vilka artister som nominerades till Grammis och P3 Guld. Till dem hörde inte Ken Ring. En vettig människa hade tänkt att Nähä, det var väl inte mitt år i år. Men inte Ken, inte. Han tycker att han har rätt att bli nominerad, och att till exempel Lilla Namo inte har det. Jag tycker att Lilla Namo är jättebra. Höj volymen var förra vinterns ultimata åka-bil-låt. Jag kommer i kontakt med min inre hiphopare när jag hör den. Och den sitter väääldigt långt in. Jag lyssnar ju nästan bara på P3, och får all min info om ny musik därifrån, men av det jag hör där görs den nya braiga musiken i Sverige av tjejer. Lilla Namo, Syster Sol och Linda Pira är mina favoriter. Alltså, det här är ju inte min genre alls, men jag gillar det.
Om du inte har läst om fatta-projektet så kan du alltid googla det, himla bra initiativ av cool, starka tjejer.
Känn din inre hiphopare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar